Lärobok i telegrafi

•342

typerna äro anbragta. På samma axel som bokstafshjulet har man fästat steghjulet V, medelst hvilket axeln föres ikring. Ofvanför bokstafshjulet synes pappersrimsan och tryckinrättningen h. Till venster om bokstafshjulet har man färgrullen r, hvilken underhåller bokstafstyperna med tryckfärg; till höger är inrättningen för framsläppandet af pappersrimsan, hvilken man kan föreställa sig vara medelst någon särskild enkel inrättning svagt dragen åt venster.

Hvarje gång ankaret a till den omkring axeln d rörliga häfstången attraheras af magnetismen uti E, framflyttas steghjulshaken öfver en tand på hjulet V; när derefter magnetismen i E upphör och spiralfjedern för ankaret tillbaka, vrides hjulet V och på samma gång bokstafshjulet så mycket som svarar mot ett bokstafsafstånd. På detta sätt framflyttas under tryckinrättningen den ena bokstafven efter den andra. När den bokstaf, som skall telegraferas, kommit under tryckinrättningen, bör denna verka. Detta åvägabringas nu derigenom, att jernet i rullen F magnetiseras, så att det attraherar ankaret b till den omkring axeln g rörliga häfstången, hvars hammare h då trycker pappersrimsan mot den rätt inunder befintliga typen. Innan tryckningen verkställes, blir likväl pappersrimsan framflyttad till följd deraf att haken «', hvilken förut gripit tätt framför en tand på hjulet t, vrider detta en tandbredd. Den hufvudsakliga tekniska uppgiften reduceras alltså till att kunna bringa elektromagneten E att verka utan att elektromagneten F attraherar sitt ankare förr, än den rätta bokstafven befinner sig under hammaren h. Denna uppgift har man sökt lösa på flera olika sätt.

Kan man till ifrågavarande telegrafering anslå tvenne telegraftrådar, använder man den ena för bokstafshjulets kringvridning medelst elektromagneten E och den andra för pappersrimsans framflyttning och tryckningens åvägabringande medelst elektromagneten F. En dylik lösning vore emellertid i ekonomiskt afseende otillfredsställande.

Om de båda elektromagneterna E och F äro polariserade och efter hvarandra instälda i samma ledning så, att den enas ankare attraheras när strömmen har den ena riktningen, den andras deremot när strömmen har den motsatta riktningen, så kan man bringa de båda elektromagneterna att arbeta oberoende af hvarandra. Man måste då arbeta med enkel ström för bokstafshjulets framdrifvande samt på sådant sätt, att en strömslutning i förening med ett derpå följande afbrott erfordras för bokstafshjulets framflyttning ett typ-afstånd. När bokstafvens tryckning skall åvägabringas medelst ström af motsatt riktning — hvars insläppande kan vara betingad t, ex. deraf att vefven, med hvilken man telegraferar (jfr Bréguets visaretelegraf, sid. 337), tryckes ned mot omkretsen af taflan — bör naturligtvis ström af den först antydda riktningen ej vara för handen i linien. På denna grund hafva åtskilliga konstruktioner af bokstafstrycktelegrafer blifvit utförda*.

En annan utväg vore den att göra tryckhammarens elektromagnet okänsligare än typhjulets. Detta hjul skulle då framflyttas medelst en svagare ström, hvilken icke förmådde sätta häfstången till den förra elektromagneten i rörelse;

* Af Digney, du Mcmcel, Grimaud, Qvéval m. fl.