Sida 348
XV. Bokstafstrycktelegrafer; kemiska och kopieringstelegrafer
•348
gifning och teckenbildning sådan öfverensstämmelse i afseende på tiden, att tryckningen kommer att ega rum i det rätta ögonblicket. Vid begagnandet af de här förut beskrifna telegraferna regleras denna öfverensstämmelse för hvarje bokstafshjulets öfvergång från en bokstaf till den närmast följande. Vid telegrafer med fritt roterande bokstafshjul regleras synkronismen endast för hvarje gång en bokstaf tryckes. Professor Hughes i Amerika är den förste, som lyckats konstruera en telegraf af sistnämnde slag så fullkomlig, att densamma på ett lysande sätt uppfyller alla billiga fordringar på snabbhet och precision och sålunda lämpar sig särdeles väl för praktisk användning, i synnerhet på linier, som hafva en stark korrespondens att ombesörja.
Innan vi öfvergå till sjelfva apparatens beskrifvande, vilja vi antyda vilkoren för möjligheten att konstruera den.
Vi kunna lätt tänka oss ett på en kringgående axel fästadt hjul, på hvars omkrets de särskilda bokstäfverna äro skurna i relief. Dessa bokstäfver matas med tryckfärg af en dermed impregnerad yllerulle, verkande ungefär så, som färgtrissan på en Digney-apparat,
Midt under bokstafshjulet finns pappersrimsan. Det erfordras nu blott, att denna rimsa tryckes emot hjulet just det ögonblick, den bokstaf, som skall telegraferas, befinner sig midt under hjulet, så att rimsan blir tryckt mot denna och ingen annan bokstaf. Vidare skall rimsan framflyttas något, innan hon tryckes emot nästa bokstaf, som skall telegraferas, så att de båda bokstäfverna komma på lagom afstånd från hvarandra.
Den påpasslighet, som erfordras för att i det rätta ögonblicket trycka rimsan emot hjulet, måste elektriciteten åtaga sig.
Om man på afsändningsstationen kunde veta, när, på mottagningsstationen, den bokstaf, som skall aftryckas, befinner sig midt emot pappersrimsan, så skulle man möjligen kunna passa på och i rätta ögonblicket utsända en ström, för att trycka rimsan mot hjulet. Detta skulle man kunna få veta, om man kunde ställa till så, att bokstafshjulen på begge stationerna »följas åt», d. v. s. att samma bokstaf på begge apparaterna i samma ögonblick passerar antryck-ningspunkten eller det ställe, der aftrycket skall ske.
Nu skulle man på afsändningsstationen möjligen kunna passa på rätta tiden att sluta ledningskedjan och derigenom låta elektriciteten komma ut i linien fram till mottagningsstationen, att der ombesörja pappersrimsans tryckande emot bokstafshjulet i det ögonblick en viss bokstaf, t. ex. F, befinner sig vid antryckningspunkten.
Nöjde man sig med att kunna telegrafera endast en bokstaf, t. ex. F, skulle påpassningen, som dervid behöfdes, kunna öfverlåtas åt det gående verket genom att blott anbringa ett »städ» i närheten af hjulets axel, samt på denna axel sätta en utstående arm, motsvarande den vanliga nyckelns »häfstång», så att armen (som är i förening med linien) träffar och bildar kontakt med städet (som är i förening med batteriet), hvarje gång bokstafven F på båda stationerna befinner sig vid antryckningspunkten. Batteriet, hvars andra pol står till jorden, blefve sålunda i rätta ögonblicket slutet utåt linien och verkande
Källa: Project Runeberg ·