Sida 350
XV. Bokstafstrycktelegrafer; kemiska och kopieringstelegrafer
•350
väl häfstången sora samtliga staden. När häfstången af ett städ lyftas upp, upphör hennes beröring med metallstycket, hvilket, enär det har enahanda funktion som klacken på en vanlig nyckel, vi tills vidare utmärka med benämningen klack.
På bokstafstryckapparaten står, såsom till en del redan uppgifvet är, förenämnda häfstång i förening med linien, städet i förening med batteriets ena pol, batteriets andra pol i förening med jorden och klacken i förening med jorden; den elektromagnetiska apparat, på hvilken strömmen verkar, är insatt mellan häfstången och linien, hvadan apparaten arbetar för både inkommande och utgående ström.
Sådan är den enkla idéen för Hughes' bokstafstrycktelegraf.
Fig. 210.
Den precision, som erfordras i afseende på tiden för batteriets slutande utåt linien, ernås derigenom att detta slutande, som utgör den egentliga telegraferingen, verkställes af det gående verket sjelft. Den telegraferandes åtgörande inskränkes till att för apparatens häfstångsarm ställa fram det städ, mot hvilket den skall bilda kontakt. Rätta tiden för denna kontakts bildande passar apparaten sjelf på.
Synnerlig vigt ligger deruppå, att bokstafshjulen på de båda stationerna fullkomligt »följas åt». Svårigheten dervid, likasom en mängd andra mekaniska svårigheter, har Hughes på ett särdeles sinnrikt sätt öfvervunnit, såsom man torde finna af efterföljande beskrifning på hans apparat, fastän den, för att ej bli för vidlyftig, måste förbigå flera detaljer af konstruktionen.
Fig. 210 visar i perspektiv apparaten i sin helhet. På främre sidan är klaviaturet med sina tangenter A, B, C etc. synligt. Genom de särskilda öpp-
Källa: Project Runeberg ·