Lärobok i telegrafi

•460

redan år 1855, hade förslag i detta afseende framkommit inom Europa, dock utan att vara i teoretiskt eller praktiskt afseende tillfredsställande.

I fråga om dubbeltelegrafering i samma riktning, hvilken naturligtvis utföres med tvenne särskilda nycklar, har man att taga i betraktande, förutom de kombinationer, som föranledas deraf att nycklarne passera öfvergångslägena, fyra särskilda moment:

a) båda nycklarne i hviloläget;

b) ena nyckeln i arbetsläget, den andra i hviloläget;

c) den sednare nyckeln i arbetsläget, den förra i hviloläget; och

d) båda nycklarne i arbetsläget.

De först framkomna förslagen voro,emellertid så ofullkomliga, att ledningssammanhanget förlorades under den tidsintervall, då någondera nyckeln passerade öfvergångsläget. Denna brist afhjelpes fullständigt genom ändamålsenligt användande af den nyss omnämnda nyckeln.

Strömningen i linien undergår förändring, allt efter nycklarnes olika lägen på afsändningsstationen. Vid ifrågavarande telegrafering erhållas alltså i linien fyra olika strömningar. Till en början anordnade man så, att för de fyra särskilda här ofvan upptagna tidsmomenten erhöllos följande strömstyrkor: under momentet a) strömstyrkan = 0, » »b) » =1, » »c) » = 2, » » d) » =3; och voro dessa strömstyrkor af samma tecken.

De båda mottagningsapparaterna och de till dem hörande ledningarne borde följaktligen vara anordnade så, att

för strömstyrkan 0 gaf ingendera apparaten någon signal, » » 1 » apparaten M 1 signal (men ej M 2),

» » 2 » » M 2 » (men ej M 1),

» »3 gåfvo båda apparaterna signal.

Naturligtvis hade det under sådant förhållande varit omöjligt att låta inkommande strömmen verka direkt på mottagningsapparaterna, om dessa apparater varit på vanligt sätt inrättade. Alldenstund apparaten M 1 skulle gifva skrift både för strömstyrkan 1 och strömstyrkan 3, skulle det nemligen då ej hafva låtit sig göra, att inställa samma apparat så, att den ej gifvit skrift för strömstyrkan 2. Den tiden användes ännu relaiser äfven vid enkel telegrafering. Man anordnade för dubbeltelegraferingen i samma riktning dessa relaiser sålunda. Den inkommande strömmen fick passera den ena efter den andra af de båda relaiserna. Relaisen M 1 satte sin hafstång i rörelse för strömstyrkan 1; men relaisen M 2 endast för strömstyrkorna 2 och 3. Relaisen M 1 var försedd med dubbla lindningar, af hvilka den ena passerades af linieströmmen och den andra af en särskild lokalström, till styrkan och riktningen afpassad så, att densamma jemnt och nätt upphäfde verkan inom ifrågavarande relais af linieströmstyrkan 2. Lokalkedjan slöts medelst häfstången och städet