Lärobok i telegrafi

•468

instrumenter upphäfves, för att inkommande strömmen må kunna på dessa instrumenter verka så, som om samtidig batterislutning från stationen icke egde rum.

Laddningsförhållandena på linien bli ganska skiftande till följd deraf, att man arbetar med så olika styrkor, samt äfven till riktningen omvexlande. På grafisk väg vore det emellertid lätt att framställa berörde förhållanden.

När alla fyra nycklarne äro öppna, framgår i linien visserligen ej någon ström; men efter som liniens båda ändar äro förbundna med hvar sin af de båda positiva polerna till de båda batterierna, hvilkas negativa poler äro förenade med jorden, hålles nu hela linien positivt laddad till en potential, som skulle kunna utmärkas med —f- Uti kompensationledningen på hvardera stationen cirkulerar en ström af styrkan 4. Den laddning, som uti kompensationsledningen är för handen, börjar, vid utgreningen från linielindningen, med potentialen -j-4e och slutar, vid jordledningen, med potentialen 0. Medelpotentialen för denna laddning är alltså •= -|- 2 e. Till följd af kompensationsledningens obetydliga rymlighet för laddning (laddningskapacitet), blir dock laddningens qvantitet högst obetydlig. Genom tillsatsen af en kondensator C till kompensationsledningen (se fig. 281) tillökas denna lednings laddningskapacitet efter behof. Potentialen för kondensatorns laddning bestämmes dels af potentialen vid kompensationsledningens utgreningspunkt, dels af förhållandet mellan motståndet i ledningen till jorden ifrån den punkt på kompensationsledningen, i hvilken kondensatorn är anbragt, och motståndet från utgreningspunkten till kondensatorns anbringningspunkt.

Om från ena stationen, t. ex. A, hela batteriet verkar i positiv riktning och från den andra stationen B endast en fjerdedel af batteriet, likaledes i positiv riktning; så är linieledningens laddning vid greningspunkten i A — -)- 4 É>, vid utgreningspunkten i B = -\-e. Medelpotentialen för linieladdningen är då = -j- 2,5 e. Medelpotentialen för laddningen i den åt stationen A belägna

4 e -)- 2 5 e

hälft af linieledningen (efter ledningsmotstånd räknadt) är = --— =

u

3,2 5 e\ medelpotentialen för laddningen i den åt stationen B belägna hälft af 2 5 e-\-e

linieledningen är = —-- = 1,7 5 e. Under förutsättning af lika laddnings-

A

kapacitet åt bada hållen, belöper sig då 0,6 5 af hela laddningen på den förra halfvan, 0,3 5 af hela laddningen på den sednare. Äro kondensatorerna C på de båda stationerna af lika stor kapacitet, och äro de på samma sätt insatta i ledningen, blir laddningen i kondensatorn på stationen A 4 gånger större än laddningen i kondensatorn på stationen B.

På enahanda sätt" kan man beräkna laddningens fördelning inom de båda hälfterna af linieledningen för de återstående 14 kombinationerna af till riktning och styrka olika sammanställning af de båda batterierna, äfvensom förhållandet mellan laddningarne i de båda kondensatorerna.

Reostaten x inverkar ej på laddningens potential i kondensatorn C; den tjenar endast till att fördröja kondensatorns laddning och urladdning. Vanligen användas i kompensationsledningen på hvardera stationen tvenne kondensatorer