Lärobok i telegrafi

476

elektroniagnetpolen S. Men så snart s attraheras af N, uppkommer afbrott emellan kontaktstycket c och stämgaffeln; i lokalkedjan uppstår då likaledes afbrott, och s återtager sitt ursprungliga läge, i beröring med c. Lokalkedjan slutes då på nytt, med samma påföljd som nyss. På detta sätt komma stämgaffelns båda ben i permanent vibration; vibrationshastigheten eller vibrationernas antal i sekunden bestämmes af stämgaffelns form samt af läget af de båda tyngderna ß.

Uti lokalkedjan ingår äfven en elektromagnet Jtë 2, här förut ej omnämnd, hvilken verkar på en stämgaffel JYs 2, som är inrättad att vibrera med samma hastighet som stämgaffeln M 1 och att sålunda afgifva samma ton som denna. Under sin vibrerande rörelse öppnar och sluter stämgaffeln M 2 ett eller tvenne liniebatterier, så att för linien afsedda strömmar af sinsemellan samma styrka och samma varaktighet men af omvexlande riktning uppkomma, hvilkas insläppande i linien betingas deraf, att häfstången till en vanlig morsenyckel tryckes ned mot sitt städ.

Med hänsyn härtill kunna de ledningar, i hvilka elektromagneten M 2 ingår, anordnas i enlighet med fig. 287. Z,, Z2 och l äro endast ytterkontakter

Fig. 287.

för ledningarnes kombinerande, c föreställer det kontaktstycke, med hvilket stämgaffeln M 2 under vibrationen skiftevis kommer i beröring. Skiftevis uppstår mellan stämgaffeln och kontaktstycket c afbrott. I förra fallet är batteriet M slutet inom en inre ledningskedja, i hvilken reostaten r ingår. I det sednare fallet komma de båda batterierna M och iV, hvilka äro till polriktningen motsatta, in i samma ledningskedja. Emellertid äro de båda batterierna i såväl ena som andra fallet slutna inom stationen, så länge nyckelhäfstången m hvilar mot sin klack. Först när denna hafstång tryckes ned, blir denna inre slutnings-kedja afbruten; och batteriet N kommer i oshuntad permanent förbindelse med linien L L, dels samtidigt med batteriet M, dels ock när detta är shuntadt medelst stämgaffeln och sålunda ej kan utöfva någon afsevärd verkan utåt. Till styrkan äro batterierna il och N sinsemellan så afpassade, att den ström, som batteriet N gifver i linien, när batteriet M är shuntadt, är till siffran lika med den ström i motsatt riktning, som i linien erhålles, när båda batterierna, oshuntade, verka utåt linien. Naturligtvis kan den ena ledningen L anses gå till jorden i stället för till en linie.

4