Lärobok i telegrafi

•579

eller en nyckel förvaras, medelst hvilken den egentliga apparaten blir åtkomlig.

Signaleringen verkställes derigenom, att brandskåpslinien bringas i förbindelse med jorden: antingen permanent (i det första slaget af här ofvan upptagna brandskåp) eller intermittent (i det andra slaget).

Det första slaget af förbindelse åvägabringas medelst en vanlig s. k. tryckknapp, genom hvars stadiga nedtryckande linien blir med jorden förenad. Signalen gifver sig då inom stationen tillkänna på en ringklocka.

För att angifva, inom hvilken stadsdel eldsvåda uppstått, skulle man väl ock kunna använda tryck-knappar, hvilka i en eller flera repriser skulle nedtryckas ett visst antal gånger, motsvarande t. ex. klämtslagens antal för samma stadsdel; men ej utan skäl kan man här vid lag befara, att misstag kunde bli af allmänheten begångna. Fördelaktigare torde derföre i detta fall vara att åvägabringa jordförbindelserna derigenom, att man ett eller flera slag vrider ikring en skifva, mot hvars omkrets släpar ett kontaktstycke, som af en spiral-fjeder tryckes emot skifvan, hvilken på omkretsen är belagd med ett visst antal kontaktskenor, på afpassade afstånd. Säkrast är emellertid att för de olika stadsdelarne hafva särskilda ledningar med särskilda mottagningsapparater på stationerna. Mottagningsinrättningen utgöres då antingen af två eller flera ringklockor, eller ock af endast en ringklocka med s. k. signaltafla, innanför hvilken finnes särskild elektromagnet för hvarje särskild ledning, och hvilken följaktligen, på sätt längre fram skall beskrifvas, utvisar, från hvilken ledning en signal kommit.

När man åsyftar att gifva till känna, från hvilket brandskåp signalering eger rum, är hvarje sådant vanligen inrättadt för avtomatisk aftelegrafering af en viss morsebokstaf, hvilken inrättning bringas i gång derigenom, att man drager uti ett snöre. Signalerna upptagas inom brandstationen på en morseapparat med sjelfutlösning, hvilken apparat kan vara gemensam för flera brand-skåpslinier. På sätt längre fram skall visas, sätter mottagningsapparaten, när den upptager signal, en larmklocka i gång.

Man inser lätt, att för signaleringens åvägabringande det på stationen (eller annan lokal) befintliga batteriet måste med sin ena pol vara i permanent förbindelse med jorden och med sin andra pol i permanent förbindelse med linien eller linierna, hvilka för öfrigt, intilldess signalering eger rum, äro isolerade från jorden. Begagnar man endast ett mottagningsinstrument för flera linier, måste detta ingå i den ledning, som inom stationen är för dessa linier gemensam till jorden (i hvilken ledning äfven batteriet är insatt). I motsatt fall ingår hvarje särskildt instrument i sin särskilda ledning, nemligen i den som sammanbinder en viss linie med den gemensamma batteri- och jordledningen. Använder man ett gemensamt instrument tillsammans med, flera särskilda (t. ex. elektromagneterna innanför en signaltafla), insättes naturligtvis det förra i den gemensamma ledningen och de sednare i hvarsin af de derifrån till de särskilda linierna utgående grenledningarne. För att batteriet skall afgifva ström, erfordras alltså endast, att någon af de i stationen intagna yttre linierna