Lärobok i telegrafi

62

Meidingers batteri, hvilket lärer nästan uteslutande användas i de tyska staterna, har modifierats pä flera andra salt utom det här anförda. I stället för den i fig. 37 afbildade ballongen begagnas ofta cn upp-och-ned-vänd vanlig glaskolf, i hvars nedåt vända mynning sättes en kork, som är genomborrad med ett i densamma instucket glasrör. Det i fig. 38 afbildade Krügerska elementet är ändradt derhän, att i stället för kopparcylindern används en på glasets botten lagd platta af koppar (eller af bly, hvilket snart blir öfverdraget med koppar), från hvilken platta uppgår, genom vätskorna, en guttaperkabeklädd koppartråd.

Grundldéen för det Meidingerska elementet synes vara att få de båda batterivätskoriia att medelst deras olika tyngd (== egentliga vigt) hålla sig åtskiljda från hvarandra, utan användande af porös skiljevägg. Den koncentrerade kopparvitriollösningen håller sig inunder den till zinken hörande lösningen af zinkvitriol eller af engelskt salt. Meidingers batteri håller sig ganska konstant, så länge kopparvitriollösningen är koncentrerad, d. v. s. ända till dess att de sista kopparvitriolkristallerna blifvit upplösta. Dess elektromotoriska kraft är föga mer än hälften af elektromotoriska kraften hos kolbatteriet, försatt med kromsyradt kali. Kolbatteriet utan kromsyradt kali har väl, såsom redan nämndt, till en början något större elektromotorisk kraft än Meidingers batteri, men blir snart betydligt underlägset detta. De modifikationer af Meidingers batteri, vid hvilka icke begagnas lock eller vid hvilka betäckning ej åstadkommes derigenom att den inskjutna ballongen sluter an emot det yttre kärlets väggar, äro utsatta för afdunstning, till följd hvaraf kan uppkomma afbrott derigenom, att zinkvätskan afdunstar så mycket, att zinkringen ej vidare når ned i densamma. Vattentillsättningen bör då ske så varsamt, att de båda i elementet befintliga vätskorna ej dervid bli omblandade med hvarandra. Det torde vara fördelaktigt att vid påfyllningen begagna sig af en helt liten glastratt med trångt, åt sidan böjdt samt ej för långt rör.

Genom tillsättning af kopparvitriol (i de elementer, som ej hafva ballong) tillökas åter vätskepelarens höjd i hvarje element. Huruvida vätskepelaren efterhand kommer att stiga eller sjunka, beror alltså af huru ofta kopparvitriol behöfver tillsättas samt huru skyndsamt afdunstningen försiggår. Den förra omständigheten betingas af batteriets användning, den sednare af temperaturen m. m. Kopparvitriolen, som tillsättes, bör bestå endast af större kristaller.

Mängdeu af zinkvitriol blir slutligen så stor, att batteriet ej vidare kan begagnas, förrän detsamma blifvit söndertaget och rengjordt. Dervid tillvaratages, zinkvitriolen. För att befria densamma från inblandad kopparvitriollösning, nedställas i densamma några gamla zinkkolfvar. Efter någon tid filtreras lösningen och utspädes med 8 à 10 gånger sin volym vatten; oeh den så tillredda zinkvitriollösningen används för påfyllning af nyinsatta elementer.

Glaskärlen till de öppna Meidingerska elementerna böra vara ytterst väl rengjorda och torkade; det yttre kärlets öfre del, som kommer att befinna sig ofvanom vätskan, öfver-penslas med en lösning af gummi arabicum. Noga bör tillses, att guttaperkaöfverdraget till den tråd, som går npp ifrån koppar- (eller bly-) plattan, icke är skadad; tråden skulle annars snart affrätas. Från början tillsättes så mycket utspädd lösning af zinkvitriol (eller, första gången batteriet skall insättas, af engelskt salt: omkring 4 ort kristalliseradt engelskt salt beräknas för hvarje element), att denna når upp till inemot två linier från zinkringens öfre kant. Till hvarje element tages 2 ort kopparvitriolkristalter.

Påfyllningen bör ej ske förr, än elementerna äro insatta på sitt ställe och sammankopplade med hvarandra. Man bör ej använda källvatten, utan helst regnvatten eller sjö-eller åvatten.

2. Leclanchés batteri (fig. 39) består af kol och zink såsom fasta elektromotorer, en mättad salmiaklösuing omkring zinken, hvilken står i det yttre kärlet, samt en med salmiak-lösning fnktad blandning af groft pulveriserad brunsten och groft pulveriserad gaskoks omkring kolprismat, hvilket står i lercellen. Leclanché fäster stor vigt vid, att brunstenen och koksen äro groft pulveriserade, emedan polarisationen annars blefve betydlig. Orsaken härtill uppgifves åter vara den, att de finpulveriserade kropparne hafva sämre ledningsförmåga än de grofva bitarne, till följd hvaraf större delen af strömmen, med förbigående af de pulveri-