Sida 93
III. Om telegrafapparaterna och deras begagnande
93
bussol med 100 lindningshvarf, på 0,5 fots afstånd från nålen, erhålles 28° 30' utslag; och på en annan ort, der jordmagnetismens horisontala komposant är = 2, på en bussol med 40 lindningshvarf på 0,8 fots afståud från nålen, erhålles utslagsvinkeln 35°; så förhåller sig
0,5. 1,6. tang. 28" 30'
den förra strömmens styrka S till den sednare strömmens styrka 8 0,8 . 2 . tang. 35'
100
40
= 0,00434308 : 0,0280084 = 1 : 6,45.
Vill man i formeln insätta jordrnagnetismens hela intensitet i stället för dess horisontala komposant, har man blott att i stället för II insätta K. eos. i, hvaruti K utmärker jordmagnetismens intensitet och i ortens inklinationsvinkel eller deu vinkel, som inklinations-nålen bildar mot horisonten. I allmänhet blir den horisontala komposanten mindre, ju närmare man kommer intill jordens magnetiska poler. Vid dessa poler är i = 90° och eos. i = 0.
Ar upplindningsutrymmet för bussolen bestämdt, afpassas, för beredande af största känslighet, bussollindningarnes groflek efter samma grunder som elektroinagnetlindningarnes på relaiserna.
o
§ 30. Stationsäskledarne hafva en jordskifva samt tvenne linieskifvor. Askledare för ändstation med enkel linie kan dock hafva blott en linieskifva.
Linieskifvorna äro lagda bredvid hvarandra antingen midt emot jordskifvan så, som uti kap. I på samtliga stationsritningarne är antydt, eller ock öfver jordskifvan (fig. 50). Förbindelsen mellan en linieskifva och jordskifvan åstadkommes medelst en propp, som passar så väl uti ett koniskt, lodrätt genom både linie-och jordskifvan gående hål, att han, när han nedtryckes uti ett sådant hål, kommer i tillförlitlig beröring med både den ena och den andra skifvan. Hvardera linieskifvan har ett pålägg eller en upphöjning af messing; och skjuter ena skifvans pålägg fram öfver den andra skifvan så mycket, att båda skifvorna blifva sammanbundna, när propp in sättes i ett å detta pålägg befintligt hål, som motsvaras af ett hål i en under pålägget framskjutande del af den andra skifvan. För öfrigt finns i hvardera linieskifvan tvenne propphål, det ena afsedt för linieskifvans nyss omnämnda förbindelse med jordskifvan, och det andra, utfodradt med ett isolerande ämne, för att tjena tHl hvilohål för proppen.
I åskledaren ställer man »på förbigång», när man medelst propp förenar
Fig. 50.
Källa: Project Runeberg ·