Sida 103
X
Ern PAA
och botten en hygglig gosse. Skada att han skulle sluta så.«
Det låg något försagdt och sorgbundet öfver dessa mörka. bruna gestalter, fårade af vind och sol, svär- tade af krutrök och med det mörka håret hängande ned öfver pannan. De stodo och stirrade på bandi- tens lik vid skenet af lyktan, som brigadieren höll fram mot dem. Då och då när de sågo upp på sina fien- der, hvilka omringade dem med karbinen på axeln lyste deras ögon med ett vildt och hämdlystet uttryck: Corsikanerna hata gensdarmerna i samma grad som de frukta dem. |
»Det är mitt krucifix han har i handen«, sade en af herdarne, >»Fäår jag taga dett Han behöfver det icke mera.<
»Tag det, samlen edra bössor och kläder och sen till att I kommen bort härifrån. Jag har visserligen ännu en räkning att uppgöra med den af er som träf- fade en af mitt manskap, men det är endast en rispa, och han som ligger der skall betala för er alla. Tu- sen francs äro utlofvade för honom, Först hjelpen I Cassini att bära liket till baka i förstugan der uppe.
Jag sluter mina ögon och vill icke vidkännas någon
af er, om vi åter skulle mötas.»
Källa: Project Runeberg ·