Sida 105
XI
Å ;
rädda för. Herr Zevaco försäkrar, att de inte komma hit. — — Mins ni hemma i palatset«, yttrade hon en stund derefter. »Ni skulle alltid sitta vid min säng tills jag föll i sömn, ni grälade på tjenarne, när de gingo ute på gången efter det jag gått till sängs, och här drista sig dessa olyckliga menniskor och skjuta midt för våra fönster hela natten — är det inte otro- ligt? — Jag skall skrifva upp det i min dagbok.< Costa gick af och an på golfvet med korslagda armar. Zevaco stod borta vid bordet, såg framför sig och stödde hufvudet i båda händerna. Han tyck- tes icke alls gifva akt på något af det som försiggick omkring honom. Allt hvad Paola hade hört denna eftermiddag, värdens berättelser om källan, banditens hån öfver Zevacos lust att reformera, gjorde honom icke mindre i hennes ögon, tvärt om, han hade plöts- ligt blifvit ny och intressant för henne. Hela aftonen innan uppträdet midt emot egde rum, hade han sys- selsatt hennes tankar. Hon tilltalade honom oftare än förut, sökte att få ett samtal i gång, utan att det rik- tigt ville lyckas; han var fortfarande kall och ordkarg som "förut. Hvarpå grubblade han väl under dessa långa, tysta mellanstunder? frågade hon sig sjelf och fortfor att betrakta honom forskande och rädd. Det var icke slöhet, såsom hon hittills hade trött. Fan of vervägde, tänkte, själens verksamhet lyste ur hans ögon, och de voro verkligen rätt vackra, dessa ta-
lande ögon, härolder, som hvarje minut kommo med
Källa: Project Runeberg ·