Sida 106
XI
SA. Fa å i Å Bale alb, ” a FIN VING ÅL A ; NT | fra "dt FER REON EN 2 AF Rn tea I KS 106 ett nytt budskap — det var tankar som skapades, kanske inspirationer — han ville verka för andra, lösa
sitt land ur dess bojor, dess andliga nöd och armod.
Hade banditen icke sagt det med tydliga ord? Ze-
vaco i sin luggslitna paletå med det purriga håret blef
en romantisk person, en Paoli, en Sampiero för henne.
Hon kände flere gånger stor lust att anförtro honom / litet häraf, blott en aning, men hon förstod lyckligtvis att beherska sina intryck —-- det hörde till hennes uppfostran.
Alla andra tankar veko dock plötsligen för det uppträde, till hvilket hon blef vittne på andra sidan gatan... Forcioli hade kommit ut på altanen, och fön- sterluckan, som dolde henne, gled något längre till baka. Hon hörde hvart enda ord som vexlades mel- lan gensdarmen och banditen. Då han öfverlemnade
sig åt döden, sträckte hon bönfallande armarne mot
7 Zevaco.
; »Rädda honom«, hviskade hon med sin mjukaste SN röst, »rädda honom, annars döda de honom.
i
a »Han kan icke räddas«, svarade Zevaco.
; Skottet föll. Det var Paolas skrik de hörde der nere; hon brast i gråt och sjönk nästan medvetslös i sällskapsdamens armar. Då jhon åter lyfte sitt hufvud, håde allt blifvit mörkt och tyst på gatan. Hon såg sig omkring som om hon vaknade ur en ohygglig dröm. Zevaco satt vid hennes sida. Hon räckte ho-
nom hariden och sade: i
Källa: Project Runeberg ·