Sida 107
XI
107
»Det är förfärligt, inte sant?«
Han betraktade den hvita handen, hvars fina blå- aktiga ådror aftecknade sig under huden. Derefter lade han den varsamt till baka på stolen, som om han icke viste hvad han skulle göra med den.
»Jag, svarade han doft och klanglöst, »det är för- färligt, men glöm ej att ni är på Corsica. Hvad ni sett der borta i natt, är ingenting, alldeles ingenting mot det ni kanske skall blifva vittne till, innan ni lemnar våra berg.<
Hvad en regnvädersdag är dyster på Corsica, äf- ven när man glömmer att den kan fortfara i hela två månader. Från en blygrå himmel, som oafbrutet skju- ter fram nya, mörka skymassor såsom hjelptrupper till | en stridande här, strömma de susande vattenmassorna . ned, bilda bäckar och floder öfver klippor och bran- ter, hvila sig litet på smultronbuskarne, oliv- och ka- stanjeträden, för att samla friska krafter, och störta derefter med nytt raseri fram öfver väg och stig, ge-
nom fönster och dörrar. Bergens toppar undanskym-
1 | | mas af en långsträckt, ljusgrå dimma, som upphäfver hvarje begrepp om bakgrund. — Plask! plask! från Fb alla håll. — En ström öfver ditt. hufvud en ström öf- i ver dina fötter, ett sorgset och långdraget skriande från åsnan nere i dalen, medan den för större välljuds skull sträcker upp sin nos och haltar lugnt framåt, med det ena frambenet bundet vid det ena bakbenet.
Floderna svälla, hvarje klyfta bildar ett vattenlopp.
Källa: Project Runeberg ·