Sida 139
XIV
ERS er
139
genom hvilka vattnet bildat sig ett lopp, som upp- tages af urhålkade trädstammar och föres ned i qvar- nen. Zevaco gjorde halt utanför stället, spejade fram- för sig och syntes lyssna. Det enda ljud, som nådde honom, var tupparnes galande från herdekojorna och insekternas surr i luften. Hela naturen tycktes sofva i den ljusblå dimma, som värmen och fuktigheten från föregående dag framkallat.
fn man - med en röd. fez pa. muvudetrkom ut. qvarnens dörröppning och nickade till Zevaco som till en gammal bekant: »Der är ingenting i vägen der nere, sade han, »och hundarne äro ute, men i natt har det åter igen varit galet der uppe i den döda byn. Moster hörde två skott, då hon dref ut getterna, och begraf- ningsklockan ringde för en kort stund sedan.«
Zevaco skakade sorgset på hufvudet. >»Skall det aldrig taga slut«
Källa: Project Runeberg ·