Sida 145
XIV
145
Men jag vill inte föras till baka till Ajaccio, och vill inte låta mig vårdas af er. Som evangelisten Matteus har jag här en engel vid min sida: hon är bättre, millioner gånger bättre än I alle sammans. Gamle Santandra tror, att det är hans son Niolino som räddat mig; jag säger nej, det är hon, endast hon. — Då det de första dagarne var svårt för mig och jag föll ur den ena svimningen i den andra, satt hon hos mig. Du skall veta, att mitt hufvud hade fått en läcka, och febern, du! fyrtio grader, vet du hvad det vill säga? Fyrtiotvå är döden, trettiosju är normalt. — Hon satt vid min sida natt och dag. Hvarje gång jag vaknade, såg jag två milda ögon lysa öfver mig, kalla omslag på den brännande hjessan, tröst, hopp, — allt kom från henne. Du skall icke tacka de andra, min kära syster, tacka henne! Hon har varit min försyn, hon har räddat mig. — Fröken Xavia, hvar är ni? Hvarför gömmer ni er? - Jag vet att ni är här inne, kom och räck min syster er hand; hon är ett bortkle- madt barn, i besittning af alla skönhetens och rike- domens privilegier, men då ni lärt känna henne rätt, skall ni säkert upptäcka en smula hjerta bakom det skal af etikett, hvarmed hon har omgifvit sig. Kom, frö- ken Xavia, jag ber er derom; er broder, vår stränge doktor, har ju sagt, att ni inte får neka mig något.«
Från en vrå i halfmörkret, som hittills dolt henne, framträdde en ung flicka, anspråkslös, nästan darrande,
klädd i svart från hjessa till fot, en näpen, fin och C. Etlar, Vendetta. 10
Källa: Project Runeberg ·