Sida 147
XIV
KÖ DER ya
språk, hvarpå Xavia uttryckte sig, efter hand som hon
fick mod att tala. Grefve Colonna låg och lyssnade uppmärksamt till hvarje ord, log och såg bort på Paola, för att öfvertyga sig om att hon beundrade Xavia tillräckligt.
Nu. vill jag helst hvila en stund«, sade han, »och ber eder gå er väg allesammans. Sedan skall Paola berätta mig om pappa och mamma. Med dem står det väl bra till, efter som du kunde beqväma dig till att lemna dem. Hvad gubben måtte ha brummat, då han hörde talas om mitt missöde! Ni skall veta, herr Santandra, jag är familjens förlorade son. Jag duger inte till någonting i slägtens ögon.«
Ni är så fan heller den förlorade sonenk sade Santandra och slog med handen på sängstolpen. »Jag fror I battre om, er herr fader — Har Han sett er
skjuta ?«
Nej, men han sätter kanske icke så stort värde
på denna färdighet som ni.«
»Så! Gör han icke det? Hvartill duger en man, som ej förstår att sköta en bössa? Herr grefven skulle låta bli att resa till Corsica.
Källa: Project Runeberg ·