Sida 166
XVI
familj, och i kommunens angelägenheter fingo de här- igenom ett afgjordt inflytande.
Santandra hette i denna by en annan slägt, hvil- ken i flere afseenden gjorde Tartarolerna rangen stri- dig. Man berättade, att de härstammade från Capo- ralerna eller den gamla corsicanska adeln, som på sin tid hade fört en oafbruten kamp med genueserna, och att deras ursprungliga namn var Santandra de Lecca. Familjen egde på den tiden tre slott, hvaraf ruinerna ännu ses på de branta bergstopparne vid Sagone, Arbori och Guagno, men derpå lade man nu icke vidare vigt. Santandra hade andra företräden att
stödja sin slägts anseende på. Hans farbroder var erkebiskop i Toulouse, hans broder, hvilken varit bo- satt som handelsman på Guineakusten, testamenterade honom vid sin död en förmögenhet, som var stor nog att köpa halfva byn. Santandra egde visträckta skogs- bygder vid Evisa och Aitone och tillbringade sin tid
med att jaga der, medan Tartarolerna gingo och räk-
nade sina får och planterade kål och rofvor. Santan- dra skickade sina två söner till kontinenten och lät dem studera der, Tartarolerna lärde sig knappt att skrifva sitt eget namn och förblefvo bönder. Slutli- gen var det Santandra som för egen räkning köpte det lilla seqvestrerade franciskanerklostret i Niolodalen och gaf tre fäder och två bröder fri bostad der. Fö- dan gingo munkarne sjelfve och tiggde i hop. — Tar- taroli satt och spelade kort hvar afton ute på gatan -
Källa: Project Runeberg ·