Sida 240
XX
FI kör, som blott afstannade något för att samla krafter
KR "att börja på nytt, det var ingen andakt, utan en se- gerhymn, en lofsång, som aldrig förr hade genljudit i NA Cassamacciolis kyrka; de som sutto på bänkarne ryckte "I hvar andra närmare för dem som stodo. utanför. »Kom
öch satt" ert, fopade- nan, har ar plats. så satte
de sig, vän och fiende vid hvarandras sida, det fanns ju inga fiender mera, de misstrogna ögonen blefvo våta, männen omfamnade hvår andra, kysste hvaran- dra, lågo vid hvarandras bröst, liksom de två gamle | RS uppe i kordörren.
Midt under jublet och bifallsstormen tog en cor- sican sin bössa från skuldran, riktade mynningen uppåt
och aflossade den, hundratals andra följde hans exem-
pel, och den lilla kyrkan fyldes på ett ögonblick af
en qväfvande rök, som så småningom drog bort öfver | mängdens hufvuden. Röken försvann, men hvad som =>» | än i denna dag är synligt för alla, är en mängd små, svarta hål efter gevärskulor uppe i kyrkans hvitkalkade
brädtak; dem visa byinvånarne för främlingen som
minnen af sin stora försoningsfest.
Under larmet och krutröken knäböjde Santandra 0 och Tartaroli framför altaret. Josef kom fram med oo. > bibeln, som de båda höfdingarne-kysste och lade hän- derna på, i det de svuro hvar andra fred och för- -
ja
Lå soning. - : ALE > Efter att detta hade skett, togo de åter plats nere
Hör upursha st
LA a
Källa: Project Runeberg ·