Sida 54
VII
trafikerade gata, der folk kunna få tillfälle att beundra hans färdighet. Störtar hästen med honom, bryter
han säkert halsen, och det står icke så sällan omtaladt
i tidningarne, men det är den obanade vägens skull, icke ryttarens. Ange-Marie red alltså före de andra, utstötte då och då ett jublande skrik, piskade på sin häst med det nya skärpet, som han svängde öfver hufvudet med den ena handen. Det var omöjligt för vagnen att följa honom, och det utgjorde också en del af hans nöje. Efter att ha kommit ett stycke i förväg, återvände han och började en ny volt.
Från Sari går en banad väg öfver Vico till den gamla romerska badorten Guagno och Soccia. Här upphör körvägen. Den som vill längre in i bergen, mäste antingen rida, så länge mulåsnestigen tilläter, eller gå, så länge Monte Rotundos och Articas branter och afgrunder tillåta. Det går beständigt uppåt mellan ofantliga upptornade stenmassor, splittrade, hotande att störta ned i nästa ögonblick, beväxta med cistus och smultronträd, hvilka samtidigt bära hvita blommor och "röda bär. Ormbunkarne skjuta här fram till en höjd af fyra eller fem alnar, björnbärsrankorna slingra sig in mellan dem med deras skarpa törnen och bilda den ogenomträngliga vägg och det säkra gömställe, som den fredlöse älskar och gensdarmen fruktar. Bland buskarne höjer sig här och hvar en gammal stenek, ensam, mossbevuxen, förkrympt; den ter sig söm ätt- ling af de ofantliga skogar, hvilka i gamla dagar be-
Källa: Project Runeberg ·