Sida 60
VII
»Han kunde icke handla annorlunda. Baktalaren
som förnärmade honom, var en slägting till Casa Bi- anca, och Casa Bianca var maire i staden: rätten låg i hans ficka. Om corsikanerne hyste förtroende för domarnes opartiskhet, skulle der icke finnas så många fredlösa uppe bland makierna.>
»Är Santandra mycket barsk och sträng?»
Åh nej, åren mildra ju våra känslor, och man får tillfälle till att beherska sina lidelser.«
»Jag är ändå mycket rädd för er broder», hviskade hon,
»Det behöfver ni icke vara. Då jag är med er, skall ingen göra er något.«
Han sade detta utan att höja sin. röst. Den däm- pades nästan af vagnshjulens rasslande öfver de skarpa stenarne! Det låg något så lugnande i hans ord, och hans öppna blick fick ett uttryck, som hon icke lagt märke till förut; hon såg icke mera på sitt ur, ej hel- ler på Zevacos urblekta resrock med dess sönderrifna knapphål, och var alldeles försonad med det förtvif- lade uppträdet nyss, då han satt och åt midt emot henne med detta plebejiska välbehag, med knifven i ' den ena handen och korfven, som doftade af hvitlök,
1 den andra.
Källa: Project Runeberg ·