Sida 77
IX
Fat rå — ds
bära vi upp från dalen på vår rygg; vi saknade vat- ten, En liten mager källa rann ned från berget; den räckte om vintern till för två, tre af de närmast bo- ende; men så kom sommaren, den gjorde allt torrt och gult, förbrändt och visset. I tre månader icke en droppe regn, icke en böna, icke en planta, en- dast kastanjer att lefva af. Källan försvann, folk flyttade bort eller kastade sig öfver det gröna dikesvattnet, som de måste nöja sig med. Vi behöfva icke någon klocka', sade invånarne i Letia, ”klockan tio ringer dödsklockan hvarje dag i Soccia.”
»En pingstmorgon, strax innan messan, stod en man utanför kyrkan och sammankallade folket. ”Vi ha illa stäldt för oss', sade han, ”och det ser icke ut att blifva bättre. Vår källa har torkat bort, och det är en lång och mödosam väg öfver berget till närma- ste vattenställe. Uppe i Ninodalen hafva de tillräck- ligt med vatten, men vi äro fattiga menniskor; vår kommun kan icke kosta på en ledning åt oss. Viljen I hjelpa mig, så göra vi den sjelfva. Hvarje man tar sin spade och sin del af arbetet och håller i, tills vi hafva vattnet här nere. Jag har stakat ut den kor- taste vägen att komma fram. Sägen I ja, så börjar jag som förste man i morgon, men jag behöfver ert samtycke och er hjelp, emedan jag icke mäktar att utföra det svåra arbetet ensam. — Byfolket gaf sitt samtycke, och mannen, som talat så, tog i hop med
arbetet, och klippan sprängdes och jorden urhålkades
Källa: Project Runeberg ·