Read Runeberg

Vendetta. Banditlif på Corsica

Originalsida 3
Originalsida 3
Originalsida 2
Originalsida 3
2–3

Sida 3

I

förklara alla dess märkvärdigheter. De gåendes steg gifva eko i dessa rum, en historia står skrifven på de bruna, bleknade tapeterna, då fönsterluckorna öppnas och litet solsken skingrar det djupa mörkret der inne. En obetydlig pension från kejsarinnan Eugenie och de besökandes frivilliga gåfvor är allt hvad prinsessan har till sitt lifsuppehälle. Hon tyckes ej heller behöfva mera. När hon på helgdagarne visar sig i kyrkan, bär hon en tarflig, nästan fattig drägt, sveper in sig i en lång, svart schal och ett tätt flor, som döljer hennes magra gestalt och ett litet gulblekt ansigte, på hvilket sorger och krossade illusioner satt sitt märke.

Alltså drack prinsessan Marianne té hos miss Campbell, emottog hennes anbud och fann sig med prisvärdt tålamod i att engelskan räknade ut efter sin egen måttstock och uppskrufvade priserna för rummen till det dubbla af hvad prinsessan sjelf hade tänkt sig. Våningen blef vädrad, försedd med nya gardiner, ja, det otroliga skedde till och med, att alla golfven i rummen blefvo skurade, hvilket på Corsica betraktas som en öfverflödig och löjlig lyx.

Söndag morgon väntades Nizzaskeppet, som skulle medföra de resande, men det blef storm om natten, och i daggryningen sänkte siroccon sin ljusgrå dimma såsom ett förhänge öfver bugten, så tät och ogenomskinlig, att klipporna icke kunde urskiljas på den motsatta sidan.

Vagnen, som prinsessan sändt ned efter sina

Källa: Project Runeberg ·