Tillbaka Read Runeberg

Sveriges forntid: försök till framställning af den svenska fornforskningens resultat. Text, 1, Stenåldern

Originalsida 25
Originalsida 25
Originalsida 24
Originalsida 25
24–25

På sidan 25 nämns Nils Gustaf Bruzelius

Sida 25

Inledning: Utkast till den svenska fornforskningens historia

beryktade Sigurd Fafnesbanes lif, samt att således dessa ristningar lemna direkta bevis för våra förfäders bekantskap med nämnda sånger.

Utom sina handlingar har Akademien sedan 1864 utgifvit en särskild "Antiqvarisk tidskrift", i hvilken hufvudsakligen större arkeologiska afhandlingar varit intagna. En af de vigtigaste bland dessa afhandlingar är den, i hvilken riksantiqvarien Hildebrand visar, att de s. k. "hällristningarna" måste hänföras till bronsåldern och icke, såsom man förut trott, till sten- eller jernåldern.

Från och med år 1872 har Akademien äfven sökt att genom utgifvande af en mindre, hvarje månad utkommande, tidskrift bereda plats för uppsatser af mera populärt innehåll och för sådana underrättelser, som till en del hafva sitt värde af nyhetens behag.

De sedan 1860-talets början i de flesta, landskap bildade fornminnes-föreningarna hafva väsentligen bidragit till väckande af allmänhetens och särskildt jordegarnes intresse för bevarandet af våra fornlemningar. Och den 1869 stiftade "Svenska Fornminnes-föreningen" har isynnerhet genom sina i Vexiö, Örebro och Visby hållna, talrikt besökta årsmöten arbetat för samma mål. Både sist nämnda förening och flere af landskapsföreningarna hafva dessutom genom utgifvande af tidskrifter lemnat värderika bidrag till vår arkeologiska litteratur.

Sedan början af 1840-talet har Vitterhets-akademien haft ett särskildt anslag till bekostande af forskningsresor inom fäderneslandet. Detta anslag har hufvudsakligen uppburits af följande forskare: artisten G. Brusewitz, för resor i Vestergötland, Bohuslän och Halland; rektor N. G. Bruzelius, i Skåne och Småland; herr K. Dybeck, i Uppland, Södermanland, Vestmanland och Dalsland; friherre O. Hermelin, i Södermanland; d:r H. Hofberg, i Nerike och Vestmanland; ryttmästaren G. A. Klingspor, i Uppland; agronomen G. F. Nordenskjöld, i Östergötland; herr K. Schmidt, i Södermanland och Vestergötland; d:r K. Sidenbladh, i Ångermanland och Medelpad; prof. C. Säve, i Dalarne och på Gotland; adjunkten P. Säve, på Gotland; d:r G. Upmark, i Södertörn, m. fl.

Under åren 1861—70 hafva dessutom adjunkten P. Säve och friherre Djurklou såsom antiqvitets-intendenter genomforskat flere landskap. Sedan med år 1870 det särskilda anslaget till en antiqvitets-intendent upphört, hafva Vitterhets-akademiens amanuenser i stället årligen företagit dylika undersökningar. De om alla dessa resor afgifna berättelserna -- af hvilka flere dels redan äro tryckta, dels inom kort blifva offentliggjorda -- innehålla beskrifningar öfver nästan alla ännu befintliga fasta fornlemningar i landet.

En stor del af dessa fornlemningar hafva äfven till sitt inre blifvit undersökta. Bland sådana undersökningar böra isynnerhet nämnas de

På sidan nämns Nils Gustaf Bruzelius

Källa: Project Runeberg · ·