Julfrid: 1897

eftersom det var så stor fiendskap emot dem, så var det icke lätt att ofta få komma tillsammans, och därför var det en stor fröjd, när detta kunde ske.

Ännu var den gamla konventikellagen kvar, där andliga sammankomster voro förbjudna, och med denna lag sökte både präster och länsmän att skrämma folket; men det var Herrens tid, som var kommen, och hans verk gick framåt, oaktadt allt motstånd.

Men den andliga rörelsen hade sina kraf på frihet att få samlas kring Guds ord, och då dessa kraf icke kunde tillfredställas utan genom en ändring i lagen, så måste en sådan ändring ske. År 1858 den 20 Oktober blef det gamla konventikelplakatet, sedan det i mer än 130 år plågat och bekymrat många fromma och kära Guds barn inom vårt land, upphäfdt genom en ny förordning. Det var nu mera icke något brott mot gällande lag, att samlas omkring Guds ord. Lekmän hade nu en laglig erkänd rätt att få leda andliga sammankomster, utan att vara lagöfverträdare. Öfverallt i vårt land hade kristendomens fiender med anledning af den gamla lagen plågat Herrens folk med fängelse och böter, och det var för dem en stor förargelse, att de skulle förlora denna makt. Många fruktade nu kyrkans undergång och fall, ty huru skulle en kyrka blifva beståndande, om lekmän finge frihet att läsa Guds ord för andra?

Friheten genom lag blef för dem, som älskade Guds ord, ett härligt ämne till glädje och fröjd, och många prisade Gud för denna dyrbara gåfva. Genom denna frihet vågade folket gå att höra Guds ord, så att alla lokaler voro för små, där man hade sammankomster. På sommaren samlades man dels under bar himmel, i skog och ängar, dels i logar och lador, som voro sköna tempel för evangelii predikan. Många bland prästerna började äfven inse, att denna rörelse var från Gud och icke af människor.

År 1858, då det hade blifvit en ny lag om andliga sammankomster, och folket äfven inom staden samlade sig i stora skaror att höra Guds ord, blef det ett allmänt och allvarligt öfverläggningsämne bland de kristna, att uppföra ett missionshus inom staden, där vi kunde få samlas omkring Guds ord. Många inom staden hade en innerlig önskan att, efter den förmåga de hade, vara med att bidraga till detta hus' byggnad. Efter flera öfverläggningar blef det beslutadt, i Jesu namn, att söka efter en lämplig tomt, där det kunde uppföras. År 1860 byggdes huset, och det kunde på hösten samma år begagnas till samling omkring Guds ord. O, hvilken glädje det var bland Herrens folk i Jönköping öfver den gåfvan af Gud, att hafva ett hus, där man kunde samlas omkring Guds ord. Då huset skulle byggas, var det många, som gjorde spe af detta företag, och uttalade den öfvertygelsen, att det aldrig skulle blifva färdigt, och skulle det vara så, att det kunde byggas af dem, som ville samlas och höra lekmän predika, så vore staden att beklaga, ty då stode här värre till, än de hade trott. Det var äfven en sanning, att detta hus väckte en stor fruktan hos dem, som voro fiender till den andliga rörelsen.

JÖNKÖPINGS GAMLA MISSIONSHUS.

Samma år, som huset var byggdt, blef en allvarlig och gripande väckelse både i staden och inom flera socknar i Småland, då ganska många blefvo omvända och på Jesus troende. På den tiden var det en allmän besökelsetid öfver vårt land; och det var icke långt emellan allvarliga väckelser, som förökade Herrens församling med troende medlemmar och som var församlingen till stor