Sida 553
Italien
omkr. 20 mill. lire. I. producerar också travertin, hvit alabaster (Volterra) och kaolin (Elba). Saltproduktionen är betydande. Saltet fås dels som bergsalt, mest på Sicilien och i Kalabrien, dels och i vida större skala genom saliner vid kusterna, särskildt på Sicilien (Marsala och Trapani) och på Sardinien (Cagliari). Produktionen belöper sig till omkr. 0,5 mill. ton. Asfalt fås på Sicilien och i Abruzzo, petroleum i prov. Piacenza, svafvelkis och grafit i prov. Turin, alun i prov. Rom. -- I:s bergsbruk är stadt i framåtskridande. 1870 steg dess produktionsvärde till 42 mill. lire, 1885 till 63,5 mill. och 1907 till nära 88 mill. lire. Antalet arbetare vid bergsbruket var 1907 56,831, hvarjämte 67,921 voro sysselsatta vid stenbrotten, hvilkas samtliga afkastning detta år värderades till öfver 50 mill. lire.
Industrien. Brist på stenkol och på kapital gör, att I. icke intager någon mer framstående plats som industriland; dock har äfven industrien gjort stora framsteg efter I:s enande, hvarom vittna den ökade importen af stenkol (1907 för 232,4 mill. lire mot 117 mill. lire 1887) och antalet ångmaskiner (10,000 år 1887 och 26,422 år 1904). I allmänhet koncentrerar den sig till foten af Alperna, trakter med vattenkraft, som 1904 tagits i anspråk af 3,779 koncessioner (490,000 hkr), och hamnstäder, där införseln af utländska stenkol är lättast. Storindustrien har sitt hufvudsakliga hemvist i Lombardiet, Piemont och Ligurien. Arbetslagstiftningen började på 1890-talet; 1898 och 1903 lagstadgades om olycksfall i arbete, 1902 om kvinnors och barns arbete, och 1903 inrättades ett consiglio superiore del lavoro för att utarbeta lagar på detta område. Inberäknadt bergsbruk och metallurgisk industri sysselsätter industrien omkr. 1,4 mill arbetare, 43 pro mille af befolkningen. Den viktigaste industrigrenen är sidenindustrien, hvars hufvudhärd är Lombardiet, Venetien och Piemont samt i andra rummet Genua och Bologna. Den sysselsatte 1903 191,000, mest kvinnliga arbetare, å 2,162 arbetsställen med bl. a. 18,817 väfstolar och förarbetade 4,6 mill. kg. råsilke. Bomullsindustrien omfattade s. å. 769 verk med 1,9 mill. spindlar, 78,700 väfstolar och 138,880 arbetare (hufvudsakligen i Ligurien, Piemont, Lombardiet, Venetien och Kalabrien). Ylleindustrien har likaledes sin viktigaste hemort i norra I.; den sysselsatte i 719 fabriker 37,744 arbetare. Linne-, hampoch juteindustrien sysselsatte omkr. 26,000 arb. i 309 fabriker. Järnvaror produceras mest i prov. Campobasso, Brescia, Como och Milano. Stora maskinverkstäder finnas i San Pier d'Arena (Sampierdarena) nära Genua, i Milano, Legnano, Neapel m. m. och skeppsvarf i Spezia, Livorno och Sestri Ponente. I. har på detta område nått så långt, att det icke blott bygger sina egna pansarfartyg, utan äfven utför beställningar för utländsk räkning (sydamerikanska stater). Likväl täcker icke den metallurgiska produktionen landets behof. Berömdt är I. för sina guldoch silfverarbeten, för arbeten af alabaster, marmor, pärlemor och koraller, för kaméer och mosaikarbeten. Den keramiska industrien lämnar smakfulla arbeten af terrakotta, majolika och fajans; glasindustrien är likaledes ansenlig. Dessa båda industrier jämte kalk-, gips- och tegelbrännerier sysselsatte 1906 96,300 arbetare och lämnade produkter till ett värde af 137 mill. lire. En specialitet för Venezia och det närliggande Murano äro de öfver hela världen spridda glaspärlorna (conterie). Den kemiska industriens (omkr. 10,000 arbetare) viktigaste produkter äro borsyra, svafvel-, salt- och salpetersyra, vinsten, blyhvitt, ljus, tvål och konstgjorda gödselmedel till ett sammanlagdt värde af mer än 100 mill. lire. Papper tillverkas i omkr. 400 fabriker med 19,000 arbetare; den världsberömda halmflätningen är hemma i Toscana och sysselsätter omkr. 80,000 människor. Musikaliska instrument tillverkas i alla större städer. Särskildt stråkinstrumenten äro högt värderade; tarmsträngar från Abruzzo äro de yppersta i världen. F. ö. må påpekas tillverkningen af läder, möbler, oljor och tobaksvaror (statsmonopol, 17 fabriker) samt förädlingen af näringsämnen genom kvarnar, brännerier, bryggerier och hvitbetsockerfabriker.
För handeln intager I. genom sitt centrala läge i Medelhafvet och sin betydliga kustutsträckning en särdeles gynnsam ställning, och det var den första handelsmakten under medeltiden. Detta ändrades genom upptäckten af sjövägen till Indien, men i samma mån som Medelhafvets merkantila betydelse efter Sueskanalens öppnande växt, har äfven I. haft fördel däraf. Så gå numera både post och en stor del af persontrafiken på sydöstra Medelhafvet och Indiska hafvet öfver italienska hamnar, särskildt Brindisi, och transitohandeln öfver I. hade 1906 ett värde af 53,7 mill. lire. I:s egen import och export (inklusive ädla metaller), steg 1907 till 4,785,9 mill. lire, hvaraf import 2,928,6 mill. och export 1,857,3 mill. lire. Under femårsperioden 1903--07 var handelsomsättningen med utlandet följande (i mill. lire):
Införsel Utförsel Summa 1903 2,018,9 1,524,2 3,543,1 1904 1,958,3 1,606,9 3,565,2 1905 2,234,1 1,739,2 3,973,3 1906 2,708,4 1,937,7 4,646,1 1907 2,928,6 1,857,3 4,785,9
De mest betydande införsel- och utförselvarorna voro 1908 (i mill. lire), införsel: råbomull (301), råsilke (270,1), stenkol (257,3), maskiner (219), spannmål (210), arbetadt järn o. stål (138,7), trä (113,8), kemikalier (107,5), hudar (94,9), ull (80,0, fisk (68,3), koppar, mässing, brons (64,5); utförsel: råsilke (617,2), bomullsväfnader (116), siden (92), hudar (92), kemikalier (66,2), olivolja (64,1), hampa (51,4), trä- och halmarbeten (50,2), ost (44,4), frukt (43,7), vin (41,7), ägg (40), svafvel (29,4), marmor och alabaster samt arbeten däraf (28,2). -- På de viktigaste handelsländerna kommo 1908 följande handelsvärden (i mill. lire):
Inf. Utf. Inf. Utf. Tyskland 521 245,4 Frankrike 276,3 203,8 Storbrit:n 500,9 131,9 Öst.-Ung. 300,7 144,9 Före:a stat. 405 203,8 Ryssland 127,7 11,8 Schweiz 80,5 297,4 Britt. Indien 107,6 18,9
Från Sverige importerades s. å. (enl. svenska källor) för 1,6 mill. kr., och dit exporterades för 4,9 mill. kr.
Den italienska handelsflottan är den sjätte i ordningen bland världens flottor och räknade vid början af 1908 5,463 fartyg om 995,260 ton, hvaraf 589 ångare om 526,586 ton. De förnämsta ångbåtsbolagen äro Navigazione generale italiana och Rubattino. Sjöfarten i I:s hamnar 1907 visar sig af följande tabell:
Källa: Project Runeberg ·
