Sida 107

onden och Söndags-Nisse.

Nisse tillegnadt af Wilhelmina StÄlberg. *)

Nils Nilsson heter en bonde god,

som bor derborta vid Sala;

han kom till Stockholm, vid lustigt mod,

for första gÄngen. Hur flat han stod,

det kan jag icke omtala.

Hvad lyx och grannlÄt! hvad skoj och gny! Knappt trodde Nils, att han var vaken. GÄng efter annan han skiftar hy.

Hvar sak för honom Àr splitter ny.

Har nÄgon men^ka sett maken5 Det var ju alldeles hiskeligt grannt.

Hans hjerna började »trilla»,

som sjelf han sade. — Yar allting sant?

»Somt» var vÀl ÀndÄ en villa.

År fönstret tomt ... eller har det glas?

Han gjorde hundrade frÄgor.

Och sÄ kom qvÀllen, och der blef gas, som brann i tusende lÄgor.

Det var pĂ„ lörda’n Nils Nilsson kom ... han blef till sönda’n och sĂ„g sig om bland alla saker, sĂ„ rara; om mĂ„nda’n skulle han fara.

Och sönda’n flydde och det blef qvĂ€ll.

Nils Nilsson gick der och glodde. — Förbluffad var han, men inte »sĂ€ll», som mĂ„ngen om honom trodde.

DÄ kom en pojke i trÀngseln fram:

»köp, söta herre, en Nisse l»

Strax blef vÄr gubbe helt allvarsam,

‱ Detta poem inskickade förf. kort före sin död till Nisse.

Skannad sida 107