Sida 109

kusin.

(Pennteckning.)

Herr Konrad Ă€r en ganska vĂ€lbildad ung man om nyss fylda 27 Ă„r. Han har lĂ€nge varit utomlands och naturligtvis för att *göra lycka*, ett, som det sĂ€ges, ofta otacksamt fĂ€lt att *göra i*. Konrad hade ocksĂ„ fatt mer Ă€n tillrĂ€ckligt i tillfĂ€lle att besanna detta; ty, antingen han gĂ„tt för tidigt frĂ„n mĂ€staren, eller han icke lyckats finna pĂ„ nĂ„got passande * rÄÀmne* for att sedan pĂ„ ett fördel-^ aktigt sĂ€tt bearbeta — nog af: hur mycket han laborerat och experimenterat bĂ„de hĂ€r och der, hade han Ă€ndĂ„ aldrig kunnat göra nĂ„gon lycka, men vĂ€l en mĂ€ngd skulder; och i förtreten hĂ€röfver vĂ€nde han en vacker dag hem till sitt land igen.

Det var nu för bortÄt en fjorton dagar sedan, som han med bantÄg anlÀnde till hufvudstaden. Under hans vistelse utomlands hade han genom bref frÄn sin kÀra mamma blifvit underrÀttad om, att hon varit pÄ besök hos *slÀgtingame i SmÄland*. Om dessa slÀgtingar kÀnde han för öfrigt endast, att han skulle ha en onkel, som var possessionat och lÀrer riktigt kommit *upp i smöret*, samt nu, af modrens bref, att han Àfven hade en *liten kusin*, en *nÀpen flickunge*, som modren skref, och frÄn hvilken han nu sÄ mycket och sÄ hjert- ligt helsades. Det hade han aldrig vetat förut.

Skannad sida 109