Sida 133
âModerntâ och âpassandeâ.
En prydnad i hemmet, o, nej! â i salongen Ă€r hustrun numera, i verldshvimlet fĂ„ngen. Planerar i hufve't pĂ„ mannen hon hom, pĂ„ sitt blott af löshĂ„r ett Babylons tom.
FrĂ„n hushĂ„llsbestyr och frĂ„n baraen hon flyr, â se, det Ă€r modernt och dĂ„ passande Ă€fven!
AffĂ€rer gör mannen, förstĂ„s, sĂ„ briljanta, en gros et dĂ©tail, men högst sĂ€llan kontanta; hans hus föres stort, det hör till »goda ton»; och gör han omsider en »bĂ€ttre cession», blir rik seân sĂ„ lĂ€tt, om just icke sĂ„ rĂ€tt, sĂ„ sker det modernt och dĂ„ passande Ă€fven.
Nu blyges en flicka att trĂ€da i köket, ber Gud uppd franska, att slippa det stöket, men blyges ej alls för kurtis utan tal, â att visa sig naken till midjan pĂ„ bal, i stor toalett; om just icke sĂ„ nĂ€tt, sĂ„ Ă€r det modernt och dĂ„ passande Ă€fven.
Knappt pojken ut bamskorna trampat numera, förrân han ses pĂ„ allmĂ€nna platser »flanera»; uppĂ„ schweizerier han tillbringar qvĂ€llân och röker och pimplar och klappar mamselPn, blir pappas rival pĂ„ en »syfröken-bal»; se det Ă€r modernt och dĂ„ passande Ă€fven!
