Illustrerad Nisse-kalender 1873

Flanören.

(Studie af Henry.)

*Flanör!— Hvad är det?* utropar möjligen någon, som ej är hemma i Voltaire’s modersmål. Jag skyndar att meddela mitt vetande i den vägen, som, jag för- säkrar, ej är så litet, ty jag har tagit både student- examen och juridisk preliminär-examen.

För säkerhetens skull citerar jag Dalin, som öfver- sätter *flaner* med *gå och drifva på gatorna*, och af detta verb kommer *flaneur*, som af samme lexikograf uppgifves såsom ett familjärt uttryck, som betyder: *gat- strykare, dagdrifvare, lätting*. Min vän Dalin måste ej vara någon vän eller beundrare af flanörerna! Nå ja, ordet har låga anor, men står nu högt i ropet och man kan med lika lite skäl kalla en gatstrykare för flanör som en flanör för gatstrykare, den sistnämnde — jag menar flanören — skulle åtminstone taga det illa upp.

Men jag fruktar att vi fortfarande sväfva i ovisshet om hvad en flanör är, jag måste ge Dalin på båten och, i brist på annat lerikon, sjelf söka definiera ordet.

Flanören är en nian (utan ton vigt) omkring treti- talet. Han bör vara skarpsynt, hafva blick för det humoristiska samt ega godt hufvud, vattentäta galoscher och om möjligt en oförderfvad — sidenparaply. Ja, de senaste attributerna äro nästan de vigtigaste. Innan jag bevisar detta påstående, vill jag tillägga, att dimmiga och något regniga dagar äro lämpligast för en flanör att