Sida 137

Flanören.

(Studie af Henry.)

*Flanör!— Hvad Ă€r det?* utropar möjligen nĂ„gon, som ej Ă€r hemma i Voltaire’s modersmĂ„l. Jag skyndar att meddela mitt vetande i den vĂ€gen, som, jag för- sĂ€krar, ej Ă€r sĂ„ litet, ty jag har tagit bĂ„de student- examen och juridisk preliminĂ€r-examen.

För sĂ€kerhetens skull citerar jag Dalin, som öfver- sĂ€tter *flaner* med *gĂ„ och drifva pĂ„ gatorna*, och af detta verb kommer *flaneur*, som af samme lexikograf uppgifves sĂ„som ett familjĂ€rt uttryck, som betyder: *gat- strykare, dagdrifvare, lĂ€tting*. Min vĂ€n Dalin mĂ„ste ej vara nĂ„gon vĂ€n eller beundrare af flanörerna! NĂ„ ja, ordet har lĂ„ga anor, men stĂ„r nu högt i ropet och man kan med lika lite skĂ€l kalla en gatstrykare för flanör som en flanör för gatstrykare, den sistnĂ€mnde — jag menar flanören — skulle Ă„tminstone taga det illa upp.

Men jag fruktar att vi fortfarande svÀfva i ovisshet om hvad en flanör Àr, jag mÄste ge Dalin pÄ bÄten och, i brist pÄ annat lerikon, sjelf söka definiera ordet.

Flanören Ă€r en nian (utan ton vigt) omkring treti- talet. Han bör vara skarpsynt, hafva blick för det humoristiska samt ega godt hufvud, vattentĂ€ta galoscher och om möjligt en oförderfvad — sidenparaply. Ja, de senaste attributerna Ă€ro nĂ€stan de vigtigaste. Innan jag bevisar detta pĂ„stĂ„ende, vill jag tillĂ€gga, att dimmiga och nĂ„got regniga dagar Ă€ro lĂ€mpligast för en flanör att

Skannad sida 137