Sida 62
Mönstergiltiga kÀrleksbref.
(Ur Nisses »brefbok för Àlskande».)
1. FrÄn en sjöman till en vÀrdshusmamselL
Firade Linal
Jag kan ej styra de kĂ€nslor, som rĂ„da i mitt hjertas kajuta . . . jag mĂ„ste för att fĂ„ ro^ kasta hoppets ankare och skrifva till dig, ty hos dig ligger min sjĂ€l till an- kars, i lĂ€ för alla stormar. Mins du, nĂ€r jag första gĂ„ngen stötte pĂ„ dig ? I en engelsk * storm* slog jag lofvar omkring dig, som var sĂ„ fin frĂ„n topp till tĂ„, och hvars barm höjde sig likt vĂ„gorna; jag gick pĂ„ utkik, tills jag prejade dig och fick en uppsjö af kyssar, som beseglade vĂ„rt förbund. Du rĂ„r seân dess om mig; min sjĂ€ls kompass visar kursen pĂ„ dig, som jag Ă€lskar utan Ă€nda och aldrig skall ge pĂ„ bĂ„ten, ty ingen skall kasta loss den Lina, som kĂ€rleken gjort fast vid mitt hjerta. SĂ„ snart jag fĂ„tt vind i seglen, vill jag ej lĂ€ngre hala tit pĂ„ tiden: nĂ€r jag förtjent pengar, sĂ„ att jag kan ro i land med att underhĂ„lla skrofvet och bekosta tacklingen för dig, dĂ„ â klart att vĂ€nda! â kommer jag tillbaka till dig; vi fira ett rungande bröllop â alle man pĂ„ dĂ€ck!
â och jag skall sedan i förening med dig passera lif- vets middags lin ie.
Lasse.
2. Svar pÄ föregÄende.
Berusande Lasse!
Jag Àr kanske bornerad eller butelj er ad, ja, kanhÀnda ha nÄgra (kork)skrufvar lossnat hos mig, ty jag Àlskar dig
