Illustrerad Nisse-kalender 1873

Man höjer så ofta för »qvinnan» en skål, som stundom af kärnfulla tankar ledsagas, kanhända dock mest, hvilket tål att beklagas, med fraser man slingrar sig, hal som en ål; men aldrig från damernas läppar hörs tona förslag till vår skål, om än aldrig så matt: för mycket modest är visst qvinnan, för att högt skänka beundran åt »skapelsens krona».

Mer prunkande titel en dödlig ej bar och mannen den ej som ett öknamn fått på sig, ty hvem, mina herrar, kan väl understå sig bestrida, att vi äro praktexemplar?

Så ädel, så hård äfven som diamanten, med högburet hufvud och stadiga steg, han framåt marscherar på lefnadens väg, af styrkan den väldiga representanten.

För glitter och flärd bär han mycken respekt, att vara behagsjuk ej finner förenligt med manliga sinnet, — nej, tvärtom, förklenligt. Hvaraf till exempel marteras en knekt, som inta’r en ställning så högst rpspektabel, om icke till följd af sitt iklädda prål, som gör att den stackar’n sig sjelf icke tål och derföre slamrar så vildt med sin sabel ?