Sida 141
(Skiss ur verkligheten af Hakon Jarl.)
Om jag någonsin i lifvet blir egare af den dyrbara klenod, som man brukar kalla en son, så skall den första och sista förmaning, jag kommer att ge honom, blifva: *var aldrig för tjenstvillig, lilla Thor, och lär dig framför allt att kunna neka folk en tjenst, ty du skaffar som oftast dig sjelf blott chikaner till tack. Tro du mig, min gosse, din pappa har nog fått veta af, hvad det vill säga att *göra tjenster*, han!* — Nu tycker kanske någon liten näpen läsarinna eller någon alltför godmodig läsare, att der der rådet svär alltför mycket mot den gudomliga satsen om kärleken till nästan, men så vidt jag vet, står det endast omtaladt, att man skall älska nästan lika mycket som sig sjelf, hvarimot inga be- stämmelser lära förefinnas om, att man skall älska denna ljufva själ mera än sitt eget lilla jag. Men min tjenst- villighet har verkligen haft resultater, som nära nog kunde betraktas som konseqvenser ur en töcken der mot all sund moral och bibelkunskap stridande sats, ty — det må de olympiska gudarne veta! — nog har jag lidit för den.
