Sida 72
Studier.
Skön ar dagen, mild ar luften, so!en brinner varm och glad! Lägg din båge bort, min flicka, gör med mig en promenad!
Om du vill, vi ställa stegen mot vår stolta kungaborg eller, om du hellre vill det, till de tvänne Karlars torg.
»Låt’ oss gå till kungatorget! I dess skuggande allé kunna vi en brokig blandning utaf menniskor få se.
Mig behagar detta hvimmel, folk af hvarjehanda sort skyndar dit att söka svalka. Ack, att sommam är så kort!»
Och vi gingo ner till torget. I dess ståtliga allé sakta framåt karavanen böljade mot Blanch’s kafé.
Hör! på lätta, glada vingar daosa imot höjden opp dessa Lumbyes melodier i en sprittande galopp.
Rundtomkring vid borden sitta under träden gäst vid gäst. — Yill du dricka en kopp kaffe? — Detta bord är kanske bäst, ty vi hafva här en utsigt, som ej ännu blifvit skymd, öfver folket, öfver parken, öfver torgets hela rymd.
Hur den rasar, hur den jublar, denna muntra barnaflock! Sammetsblusen svänger om med tiggarungens slitna rock.
Alla äro de kamrater, ingen skilnad, ingen börd!
Alla hjelpas åt att berga glädjens friska, rika skörd.
Ack, de komma aldrig åter, dessa ljusa barndomsdar!
Lätt är sinnet, rent är hjertat, blicken öppen, fri och klar. Intet stoft på själens vinge gjort dess flygt mot himlen tung; och den lille drömmer redan att han minst är vorden kung.
Der en motsats! Se derborta, se på detta gamla par!
Gubben, böjd af år och mödor, sina skördar bergat har, smärtsamma och bittra skördar af en rik erfarenhet.
Djupt har han fått pröfva lifvet, dess förvillelser, han vet.
5
