Sida 102
Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. De sinnligaste, af materialet närmast betingade
par sidor förut i hans bok, skrifva: »Såsom vi nyss hörde». Han kan också skrifva t. ex.: »Den omständliga titeln på Stjernhjelms diktsamling låter sålunda». Och det är ju ej orimligt, att en publicist skulle i sin tidning kunna uttrycka sig ungefär på följande sätt:
»Detta samhälles läsande allmänhet har säkerligen med förvåning och harm åhört de mot oss riktade smäderop, som i går afton ljödo från vår härvarande samtidas spalter. Vi bedja den ärade allmänheten nu lyssna till det, vi hafva att säga till vårt försvar, och låna ett uppmärksamt öra till de allvarsord, med hvilka vi vilja tysta smädare-tungan.»
Det sist anförda exemplet röjer tydligast, att detta uttryckssätt är bildligt. -- Att skriften kan taga sina bilder från talet, men talet icke gärna från skriften, är alldeles i sin ordning. Talet har ju tidigare inträdt i den mänskliga kulturutvecklingen och uppfattas ännu som något enklare, mera sinnligt och naturligt. Skriften har uppkommit ur talet och tänkes vanligen vara ett slags återspegling af detta.
Källa: Project Runeberg ·