Sida 183
Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?
indignerad, skref då med en bit krita på dörren: »Emanuel!!»
Nå -- när målaren kom hem och läste inskriptionen, månne han då fick lika starkt intryck af det skrifna, som han skulle ha fått af att höra frun uttala hans namn med sorgsen och förebrående ton och af att se hennes min och blick, som vittnade om, att hon kände sig kränkt? -- Det kommer an på. Om han hade ett känsligt samvete och en liflig fantasi, så kunde nog inskriften verka starkare än det muntliga uttalandet, minen och blicken. Men i annat fall verkade läsningen vida svagare.
Ty vid läsning kan fantasien, i synnerhet om den understödjes af en rik erfarenhet, supplera de yttre förhållandena, både ljud och anblick, och kan t. o. m. göra det ännu kraftigare och lifligare, än den yttre verkligheten skulle ha varit. -- Läsning af texten till en modern komedi gör ju på den, som har ringa fantasi och föga erfarenhet om lifvet på eller utom scenen, ett vida svagare och ofullständigare intryck, än åhörandet och åskådandet af samma pjes, väl spelad, skulle göra. Men en person med liflig fantasi och rik erfarenhet kan njuta minst lika mycket af läsningen som af pjesens uppförande. Det är ju ej säkert, att han tänker sig allt precist så, som författaren menat det, eller som goda skådespelare framställa det. Men han njuter af att själf vara verksam, att förmå ur sin fantasi och sin kunskap hämta material nog till att forma en lefvande verklighet af textens korta antydningar.
Källa: Project Runeberg ·