Sida 204
Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?
utesluter sådant, som kan förstås af sammanhanget. Men snabbläsaren genomför sitt förkortningssystem mycket fullständigare, än den talande kan genomföra sitt.
Och dessutom har ju den läsande en stor fördel framför den hörande däri, att han, när han träffar på sådant, som han vet förut eller ej bryr sig om att läsa, kan hoppa öfver hela stycken och sidor, medan en åhörare däremot ofta blir tvungen att lyssna till sådant, som han helst ville slippa.
Det resultat, hvartill vi förut kommit, att läsning är ett snabbare och bekvämare slags tillegnande än hörande, har alltså icke blifvit ändradt genom vår granskning af talspråkets sparsamhet på ord.
*
Denna vår granskning är emellertid icke fullt afslutad, förr än vi egnat någon uppmärksamhet åt tvenne anledningar till korthet i framställningen, hvilka visserligen kunna inverka både på skrift och tal, men hvilka likväl utöfva betydligt större inflytande på samtalsspråket än på normalprosan.
Dels kunna, på grund af den talandes eller skrifvandes ouppmärksamhet, led af framställningen, som äro behöfliga för det logiska sammanhanget, komma att saknas; dels kan den talande eller skrifvande afsiktligt utelämna mycket, som hade behöfts, om han hade velat göra framställningen begriplig för hvem som helst, men som hos
Källa: Project Runeberg ·