Sida 208
Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?
enfaldigare och okunnigare, än han är, eller också som ett bevis på enfald eller pedanteri hos meddelaren själf.
Att i sin framställning träffa just det rätta lagom med afseende på det, som åhöraren eller läsaren själf skall »fylla i», är, som bekant, alltid en ganska svår sak. Talar man till eller skrifver man för världserfarna, skarpsinniga och fint kännande personer, så kan man emellertid draga stora växlar på det »andliga frimureriet», tack vare hvilket de lättaste antydningar kunna förslå och stundom t. o. m. det, som icke utsäges, verkar starkast. En och annan skriftställare, t. ex. BJÖRNSON i några af sina skrifter, drifver detta förtigande af vissa tankeled ända till manér, så att en recensent kunnat påstå, att tankstrecken där äro mest sägande och vältaligast.
Källa: Project Runeberg ·