Sida 222
Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. D. I hvilka afseenden är normalprosan sparsammare på ord?
I ett samtal betraktas och behandlas samma innehåll, samma ämne, från två eller flera personers olika synpunkter. Häraf följer nödvändigt större vidlyftighet för samtalsspråket än för skriftspråket, sårskildt normalprosan, som ju i regeln framställer blott en persons mening.
Redan det enklaste af fråga och svar bestående samtal blir i regeln något bredare än motsvarande innehåll uttryckt i normalprosa. När det t. ex. på normalprosa heter: »Gustaf Vasa dog år 1560», kan motsvarande innehåll, omsatt i fråga och svar icke gärna bli kortare än så här: »När dog Gustaf Vasa?» »År 1560.» Här är det ju blott ett enda begrepp, tidsbestämningen, som sättes i fråga och därför måste uttryckas på två sätt, först med frågeadverb, sedan med adverbial af bestämdt innehåll.
Men oftare inträffar, att svaret måste på ett nytt och bestämdare sätt angifva och utveckla flera af de begrepp, på hvilka frågan hänsyftat, och dessutom, naturligtvis, ej sällan tillägga andra. Och det är icke alltid fallet, att svaret inskränker sig till att lämna endast det efterfrågade begreppet. Är tankeförmågan icke genast färdig att framräcka det sökta begreppet, händer det ej sällan, att den svarande bereder sig betänketid genom att,
Källa: Project Runeberg ·