Sida 292
Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Skriftspråket har ändrat eller öfvergifvit gammalt språkbruk
skepp, barn, bord, tal, verk, ägg o. d. Skolgrammatikorna hafva, som vi veta, tillämpat Rydqvists åsikt med den påföljd, att pluraländelsen -er nu blifvit ganska allmänt bortlagd i svenska ord, såsom härad, förråd, och mestadels äfven i lånord, såsom poem, element; dock brukas ändelsen -er vida mer i talspråket än i skrift.
Förändringen har ej försiggått utan motstånd; män sådana som R. von KRÆMER och C. J. SCHLYTER samt senare N. LINDER och A. NOREEN hafva med all rätt framhållit den praktiska fördelen af att i dessa substantiv (liksom i de flesta andra) kunna skilja obestämd plural från obestämd singular.
Att återgången till medeltidens språkskick i detta fall väsentligen kunnat genomföras, åtminstone i skrift, det har, som jag antydde, mest berott på det verksamma bistånd, rensningsifrarna fått från skolans målsmän. Däremot har ett annat reaktionärt anlopp mot den lefvande högsvenskan kunnat afböjas på den grund, att det icke eller blott lamt blifvit understödt af skolböcker och
Källa: Project Runeberg ·