Read Runeberg

Om svenskan som skriftspråk

Originalsida 293
Originalsida 293
Originalsida 292
Originalsida 293
292–293

Sida 293

Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Skriftspråket har ändrat eller öfvergifvit gammalt språkbruk

lärare: försöket att återinföra beteckning af maskulint eller feminint genus för sådana substantiv, som i riksspråket fått den-genus (»sakgenus», »realgenus»).

Man kunde väl kunna tycka, att för den, som ej vuxit upp i en landsort, där folket bevarar den forna genusskillnaden, skulle det vara ett hopplöst företag att söka lära sig att (med afseende på bruket af han och hon, slutartikel och adjektiviska bestämningsord) behandla vissa tusental af den-könsorden som maskuliner och vissa andra tusental som femininer, helst reglerna om dessa ords genusskillnad »efter betydelsen» och »efter ändelsen» ej förslå synnerligen långt. Omöjligt hade väl företaget ändock icke varit; men visserligen skulle det stora flertalet af vår skolungdom då hafva fått underkasta sig ett ännu drygare arbete, än inlärandet af »supinets» finesser nu kräfver. Lyckligtvis torde saken hafva förefallit lärarna och läroboksförfattarna själfva så besvärlig, att de ej vågat sig på försöket.

Emellertid är skolan nu för tiden en

Källa: Project Runeberg ·