Sida 294
Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Skriftspråket har ändrat eller öfvergifvit gammalt språkbruk
samfundsmakt af djupt ingripande betydelse; för reglerandet af vårt skriftspråk -- och därmed äfven (ehuru blott medelbarligen och i vida ringare mån) af vårt bildade talspråk -- kunna skolans målsmän åstadkomma mycket, så väl till nytta som till skada.
Det är därför högst viktigt, att skolans språkreglerande verksamhet utöfvas efter sunda grundsatser och ej med trångsynt pedanteri. Men den naturliga riktningen för regleringsarbetet inhämtas just genom studiet af talspråkets utveckling. Att närma skriftspråket till det bildade talspråket, ej att fjärma det därifrån, bör alltså blifva uppgiften. Skriftspråket behöfver moderniseras, ej arkaiseras. De flesta andra nationer torde hafva förstått att bättre låta skriftspråket följa med det talade språkets utveckling. För oss föredömliga i sin grammatiska enkelhet äro i synnerhet danskan och engelskan; och med dessa språk har redan talsvenskan betydligt större likhet, än den skulle kunna tro, som gjort bekantskap endast med den konstlade skriftsvenskan.
Källa: Project Runeberg ·