Sida 315
Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. C. Skriftspråket har i större omfång efterbildat utländskt skriftspråk
utsikt till framgång, torde det emellertid icke böra genast och omedelbart riktas på den mest typiska arten af vårt skriftspråk, normalprosan; ty denna är lik ett allmänt skiljemynt äfven däri, att plötsliga ändringar i prägeln störa och vålla obehag. Men normalprosans reformering kan lämpligen förberedas, om man tills vidare i lågprosan och i vitter prosa eller öfver hufvud i all sådan skriftlig framställning, där ett personligt och individuellt drag är mera tillåtligt, efter hand undanröjer skriftsvenskans besvärligaste egenheter. Låter man skriftspråkets utveckling helt och hållet »sköta sig själf», så är det fara värdt, att det blir normalprosan, som kommer att alltmera tvinga sina olater på de andra stilarterna; ty hon har, som vi strax skola se, ganska stort inflytande på dem.
Källa: Project Runeberg ·