Sida 52
Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
Men när människan åhör en annans tal, är det icke blott de hörda orden, som förnimmas i hennes hjärna och där väcka de motsvarande föreställningarna. Utom dessa ord, som komma från den talande och liksom återljuda inom henne, hör hon vanligen inom sig andra ord, som komma från henne själf och äro uttryck för de föreställningar, hennes egen tankeförmåga samtidigt skapar.
När människan talar, hör hon ju (om hon ej är döf) sina egna uttalade ord, men hon »hör» vanligen dessutom äfven sina blott tänkta, tysta ord.
Ty tänkandet försiggår i allmänhet mycket snabbare än talandet och hörandet; därför hinna äfven andra tankar att tänkas än de, som omedelbart motsvara de talade eller hörda orden.
Läsandet kan för en öfvad läsare, som läser tyst, gå med en snabbhet, som synes vara lika stor som hans egen, tysta tankes hastighet. Men vanligtvis kommer hans egen tanke inblandad i det lästa; han interfolierar med reflexioner. Läser man högt, så blir naturligtvis förhållandet till språket mycket kompliceradt: man läser, talar, hör och tänker på en gång; man tänker både på det, man läser, och på annat.
Att äfven skrifvandet ställer människan i ett af flera element sammansatt förhållande till språket, inses lätt. Vi återkomma snart till närmare betraktande af detta förhållande och påpeka nu blott den omständigheten, att vid skrifvandet
Källa: Project Runeberg ·