Sida 53
Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
spelar tankespråket, den tysta tanken, en stor roll, ja, själfva hufvudrollen.
Nå väl -- människans eget tänkande finnes med och måste ju finnas med, på hvad sätt hon än brukar språket i dess yttre form. Att människans tysta tanke begagnar ord, hafva vi redan sagt, äfvensom, att detta inre tankespråk kan förekomma som ett själfständigt element inblandadt i uppfattningen eller frambringandet af det yttre språket.
Det enda förhållande mellan människan och språket, som är enkelt och oblandadt, är just det tysta tänkandet själft -- då man alltså hvarken hör, talar, läser eller skrifver, endast tänker. I detta enkla förhållande böra vi därför bäst kunna studera förbindelsen mellan tanke och ord, innehåll och form.
Vidare bör ju det tysta tänkandets form, det inre språket, hafva nära sammanhang med det yttre språket. När människan är produktiv, talar eller skrifver, så måste ju språkformen hafva funnits såsom inre, innan den blir en yttre. När hon är receptiv, hör eller läser, måste ju den yttre språkformen bli en inre.
* * *
Så till vida, och så länge man uttrycker sig i dylika allmänna ordalag, låter ju allt detta mycket enkelt och själfklart. -- Men vill man tränga
Källa: Project Runeberg ·