Sida 140
VII. Månskenssvärmeri
140 MÅNSKENSSVÄRMERI.
sidan genom eruptiousprocessens olikformighet i de olika regionerna, å andra sidan genom jordens attraktion och den deraf uppkommande flodrörelsen af den ännu flytande massan. Sålunda äro vi nödsakade att antaga ett till tiden olikformigt: stelnande af månens yta. Då de partier, som först stelnat, måste ega en större mäktighet, täthet och fasthet än de öfriga,, måste de äfven allt framgent vara i stånd att sätta ett kraftigare motstånd mot gasmassornas påträngande än de partier, som stelnat senare, och vid en tid, då de sistnämnda ännu beständigt genombrötos, måste de förra hafva inträdt i ett tillstånd af relativ hvila. Så till vida som genombrytningen af fasta lager alltid är förbunden med en mer eller mindre varaktig förändring af terrängprofilen, kan man af den sistnämnda i viss mån sluta sig till markens relativa stelningstid.
På månen visa sig nu i sjelfva verket sådana ytor, som,, jemförda med andra, förete öfverraskande få olikheter i markens nivå, och hvilka vi derför med all säkerhet kunna betrakta såsom härrörande från den första afkylningen. Dessa äro just ytorna af de ofvannämnda »hafven». Af de glänsande-ringarne, hvilka vid fullmåne utmärka åtskilliga kraterränder, liksom af strålsystemen, hvilka ju likaledes alltid hafva en krater till utgångspunkt, framgår, att den mekaniska genombrytningen var samtidigt förbunden med en kemisk förändring af markens förmåga att återkasta ljusstrålarne, så att den ljusa glansen hos alla utanför hafsytorna befintliga partier måste-tillskrifvas deras ofta upprepade genombrytning. Deraf framgår förklaringen öfver hafsbottnens mörkare färgton af sig sjelf. Hans större motståndskraft mot de under honom befintliga gasmassorna bragte just den mekaniska processen derstädes och dermed äfven deras kemiska verkan till ett tidigare slut än hos de öfriga partierna af månytan. Sålunda visa sig ock. jemförelsevis få kratrar i hafven; der de förekomma, är terrängen äfven i omgifningen genomfårad och af ljusare ton. Denna egendomliga karaktär hos ett månhaf kan bäst iakttagas, när-ljusgränsen går midt igenom detsamma.
Källa: Project Runeberg ·
