Stjernor och menniskor

146 MÅNSKENSSVÄRMERI.

skulle för de flesta förefalla som en ändamålslös och derför otrolig skapelse. Här är emellertid icke platsen att begynna en filosofisk afhandling om ändamålsenligheten i verldsaitet. Gäller frågan likväl månens invånare, så måste först och främst spörsmålet om dessas möjliga existens skiljas från spörsmålet om möjligheten af deras iakttagande, hvarjemte man vid besvarande af första punkten måste strängt .skilja mellan förfluten, närvarande och tillkommande tid. Att numera och väl äfven allt framgent en med det organiska lifvet på jorden "ej ens tillnärmelsevis jemförlig Fauna och Flora kan existera på månen, torde vara tydligt redan af hvad vi förut hafva sagt angående saknaden af luft och vatten på månen. Om nu ock i förflutna tider intetdera af dessa ämnen kan frånkännas vår drabant såsom varande en af samma materia som jorden skapad individ, så måste dock den process, genom hvilken vatten och luft så småningom absorberades af den afsvalnande himlakroppen, hafva försiggått mycket snabbare på månen än på jorden. Det här angifna skälet tvingar oss äfven till det antagandet, att det organiska lifvet på denna himlakropp vid en viss period varit ej allt för olikt det på jorden, då solen, som på båda ställena funnit hufvudsakligen samma ämnen, kan på samma sätt hafva gifvit urslemmet lif. Modifikationer af former och organiska processer äro dock på månen betingade af den längre varaktigheten af dag och natt, af den ringare tyngden, af de större, motsatserna mellan ebb och flod och hvad dermed eger sammanhang. Så till vida kunna alltså mennisko-lika varelser hafva i. långt förflutna tider existerat mycket snarare på månen än på någon annan planet. För närvarande måste dock deras existens bestämdt förnekas. När de förra årtiondenas månobservatörer, såsom en Gruithuisen m. fl., trodde sig skönja spår af fästningsbyggnader, landsvägar och kanaler på månen, så kom man dock snart under fund med denna villfarelse. Med tusen gånger förstoring vore det möjligt att iakttaga föremål på månen alldeles så, som när man på jorden med blotta ögat ser föremål på 36 mils afstånd. En sådan