Sida 325
XII. Kalendern
KALENDEKN. * 325
Nutidens kalender.
Liksom minnet af den gyllene ungdomstiden ej lemnar den enskilda menniskan ännu i den senaste ålderdomen, så hänger äfven hela menniskoslägte! ännu alltjemt fast vid gamla traditioner sedan årtusenden tillbaka, ehuru deras ändamål och betydelse hafva för längesedan sjunkit ned i glömskans natt.
Ganska många qvarlefvor af urgammal kultur träda i de nutida folkens seder och bruk för ögonen blott mera såsom rudimentära former, ej sällan ett mål för den okunniges be-gabberi, men för den tänkande forskaren ett välkommet spår efter menniskoslägtets diktan och tankeverksamhet i urgamla tider.
Den första handligen af ett kulturfolk är införandet af en ordnad tidräkning. I den mån detta lyckas, återspeglar sig graden af dess andliga bildning. \7i hafva i det föregående för våra läsare skildrat svårigheten af denna uppgift. Här vilja vi nu sysselsätta oss med de spår efter detta mödosamma arbete, som kalendern bär hos sig ännu i sin närvarande, nästan fulländade form.
Månen i sin vexlande gestalt, den praktfullt strålande aftonstjernan, den blodröde Mars, eller den majestätiskt på sin himmelska bana vandrande Jupiter, ådraga sig knapt mer deras ögon, för hvilka tid är penningar; de bära ju i en gyllene kedja himmelen med sig i västfickan. Moren har gjort sin skyldighet - moren kan gå. Ja, man begär icke ens, att almanackan skall meddela oss något om den himmelska härens ställning utan nöjer sig med antydningar om månens fyra qvarter. Hvad almanackan eljest medför såsom tillägg af astronomisk klang, betraktas vanligen såsom onyttig ballast, och bevärdigas sällan med en blick. Orsaken dertill torde måhända ligga i okunnigheten om sådana uppgif-
Källa: Project Runeberg ·