Stjernor och menniskor

330 KALENDERN.

vid roten, IV åter vid spetsen, V på midten, VI vid roten o. s. v. Befinner sig nu det gyllene talet för något år vid spetsen, så ökas det med 10, om på midten med 20; om vid roten med ingenting. Minskas denna summa med 11 (i 20 århundradet med 12) så gifver resten epakten för det ifrågavarande året, från hvilken talet 30 måste ytterligare dragas, om epakten skulle vara större än detta tal. Är resten = O, så är epakten = 30. Så finner man t. ex. för år 1882 det gyllene talet 2 på midten af tummen, hvilket således ökas med 20. Summan 22 minskas med 11, gifver 11 såsom den riktiga epakten.

Detta betyder att från sista nymånen under det näst föregående året intill den l januari förflutit 11 dagar. Den sålunda funna årsepakten tjenar nu till att för hvilken månad som helst finna dagen för nymånen. Då likväl dessa lätta beräkningar af det gyllene talet och epakten äro grundade på ett likformigt lopp af månen (hvad som i äldre tider, då för kronologen ännu ej strängt astronomiska beräkningar stodo till buds, ej kunde undvikas), så kan nymånen i verkligheten afvika en till två dagar från den sålunda funna medel- eller cykel-nymånen. Betecknar man de olika månaderna i följd med siffrorna l till 12, dock så, att man enligt det äldre sättet börjar med mars och betraktar januari och februari såsom den 11 och 12 månaden i det näst föregående året, så har man blott att addera årsepakten till månadstalet, samt draga denna summa eller dess öfverskott öfver 30 från talet 30, då resten angifver dagen för nymånen. Så är t. ex. för mars 1882, hvilken antages såsom den förste månaden 11 -f- l = 12, denna summa dragen från 30 gifver deri 18 rö ars såsom dagen för den cykliske nymånen, medan den astronomiske nymånen inträffar kl. l eftermiddagen den 19. För februari samma år, hvilken månad måste tagas såsom den tolfte månaden 1881, och derför ger epakten 30, är 30+12 = 42, hvars öfverskott öfver 30 d. v. s. 12 draget från 30 gifver den 18 februari, hvarmed den verklige nymånen öfverensstämmer.