Stjernor och menniskor

ordet verldsallt hafva uppstått, till och med upptäckandet af solens afstånd, som princlpielt ej vore otänkbart, skulle för hela universum hafva erbjudit knapt tre tiondedelen af den utsträckning, som blott sojsystemet faktiskt innehar -- så långt det för närvarande är bekant.

På så obetydlig ståndpunkt, med så inskränkt synkrets skuUe menniskan hafva huserat desto skrytsammare på jorden. När vi i vår tid veta, att otaliga kroppar, sådana som vår jord, uppfylla verldsrymden, så måste vi på samnia gång lemna den tron, att vi äro de enda förnuftiga varelserna i skapelsen. Men äro vi icke det mera, så äro vi icke heller längre gudarnes ende älsklingar, vi måste dela deras kärlek med millioner, billioner, trillioner. Som vi veta, betyder dela att dividera och af det, som divideras med trillioner o. s. v. kan väl icke blifva mycket på hvar. Vi äro derför helt och hållet hänvisade till oss sjelfva och det franska ordspråket: »Aide toi et Dieu t’aidera» vore ju en meningslös tavtologi om det åsyftade något annat än: »Hjelp dig sjelf och dermed bastå».

Detta, ärade läsare, är stjernornas andliga inflytande på menniskorna; dessa äro de trådar, som från himmelen spinnas till jorden, det är den Jakobsstege, på hvilka Bibelns änglar, kallade intelligenser, stiga upp och ned.

Man invände ej: »Det skulle vi hafva lärt oss äfven utan stjernor!» Menskligheten lär med svårighet, hon uppfattar långsamt, och när hon har ögonen ständigt riktade endast mot jorden, så snafvar hon vid hvarje steg öfver daggmaskar. Den stora, verldsomfattande blicken är det, som påskyndar och bevingar hennes steg, och derför är det oss, byinvånare i verldsalltet, angeläget att erfara, hvad som timar utanför oss; vi önska lära känna rörelserna på solens yta, vi forska efter Merkurius’ massa, efter atmosferen och bergen på Venus, vi beundra månens oräkneliga kratrar, vi iakttaga snöregionernas växande och försvinnande på Mars, vi skaka på hufvudet öfver asteroidernas oändliga kedja, vi afundas Jupiter hans flertal månar och Saturnus hans praktfulla ringar, vi undersöka