Tillbaka Read Runeberg

Stjernor och menniskor

Originalsida 60
Originalsida 60
Originalsida 60
Originalsida 61
60–61

Sida 60

III. Miniatyrmålning af verldsalltet

60 MINIATURMÅLNING AF VERLDSALLTET.

så gjorde de klokt i att tiga dermed för massan. Hvarje ny upptäckt inom vetenskaperna finner sina vedersakare, ofta till och med bland vetenskapsmän af anseende. Akademien i Paris förklarade ju meteorstenars nedfallande för en saga, ända till dess man stack akademiens ledamöter en ännu varm meteorsten under näsan.

Forntiden har kallat de stjernor, som sinsemellan ständigt bibehålla samma ställning, fixstjemor - de deremot, som vandra från den ena fixstjernan till den andra, planeter eller vandrings stjernor. Vetenskapen har för beqvämlighetens skull bibehållit denna åtskilnad, ehuru det numera är bekant, att äfven fixstjernorna förändra sin ömsesidiga ställning. Man har genom ofta upprepade och med utmärkta instrument gjorda iakttagelser funnit, att Sirius, Arcturus, Aldebaran sedan 2,000 år, då de iakttogos af den grekiske astronomen Hipparchos, förändrat sin ställning i förhållande till stjernorna i sin omgifning. Sedan uppmärksamheten derigenom, en gång var väckt, utsträckte man sin forskning äfven till andra stjernor, och de astronomiska katalogerna äro nu i stånd att uppvisa en ortförändring hos 3,136 sådana stjernor. Visserligen är denna förändring jemförelsevis ringa; hos Arcturus, den vackraste stjernan i Björnvaktareri, uppgår den icke till 3 Va- fullmåns-bredder, sedan den tid profeten Amos besjöng henne. Men hvad är 26 århundraden i jemförelse med den tid, som förflutit, sedan den första strålen af den rödglänsande Arcturus bröt fram i verldsrymden.

Men eger rörelse rum bland stjernorna, så måste den vara kroklinig, och således måste det finnas en punkt, kring hvilken denna rörelse eger'rum. Det är ej nödvändigt, att det i detta centrum befinner sig en materiel kropp, som genom sin attraktionskraft förer millioner stjernor omkring sig i kretsformiga banor.

En -sådan kropp måste till sin massa öfverträffa alla sina drabanter, liksom solen öfverträffar alla sina planeter 720 gånger i tyngd. Vi behöfva ej antaga en centralsol, då ett ordnadt

Källa: Project Runeberg ·